Dagens Nyheter – 4 januari 1869, sida 1

hard utan motsägelse stadens mäktigaste man, fastän hon blott var en qvinna och ehuru hon aldrig lemnade sitt hut. Hon kallades Fisk-Gunlaug eller Gunlaug i backen; namnet fiskarflickan gick ötver på dottern, som sprang omkring i spetsen för stadens smågossar. Det är dotterns historia, som här skall berättas, hon hade något af modrens naturkraft och hon fick tillfälle att visa den. Andra kapitlet. Stadens många tjusande trädgårdar doftade så herrligt efter nyss fallet regn. 5Solen gick ned bakom de eviga snöfjellen, hela himlen derborta var eld och lågor och snötopparna gåfvo ett dämpadt återsken. De närmare belägna fjellen stodo i skuggan, men hade en matt ljusning af sin mångfärgade höstskog; holmarne, som midt i fjorden, en efter annan, följde efter hvarandra, liksom om de kommo simmande inåt bugten, visade i sin täta löfskog ett ännu starkare färgspel än fjellen, emedan de lågo närmare. Sjön var spegelblank; ett stort skepp varpade in från fjorden. Folket satt ute på sina trätrappor, hvilka på båda sidorna voro till hälften becäckta med rosenbuskar; man talade till hvarandra frätl den ema trappan till den andra, fyttade sig iland äfven öfver, eller man vexlade häls