Dagens Nyheter – 2 januari 1868, sida 2

saa kunder, ; der. han förutom kramvaror sålde bränvin och,bröd; man hörde honom gå fram, och tillbaka: och :spela polskor och brudmarscher, i. bakrummet; innanför hoden; han; kikade . igenom glasgluggen på dörren hvar gång han gick förbi, och när då en kund; hade kommit afslöt.han spelandet med. en tremulant och. gick in. Handeln gick ypperligt, han gifte sig: och fick en. son, som han uppkallade: efter sig sjelf, dockj icke Per,.utan Peter. Lilla. Peter skulle blifva hvad Per kände att han icke var, en bildad. menniska, hvarför gossen blef satt. i elementarskolan. . När nw de som skulle vara hans kamrater bultade honom hem från deras lekar för det att han var son af Per Olsen, så bultade Per Olsen -honom , ut till dem igen, ty på annat sätt kunde pojken icke blifva bildad. Lille Peter kände sig följaktligen ensam i skolan och blef slö och efter hand så liknöjd för alltihop, att fadren hvarken kunde bulta skratt eller gråt ur honom, Då öfvergaf Per bultandet och satte honom i boden. Huru förundrade han sig icke, då han såg gossen der gifva hvar och en hvad han begärde utan att gifva ett korn för mycket, aldrig sjelf äta ett sviskon, utan väga, räkna, notera utan att ändra en min, helst utan att tala,och mycket långsamt, men med obrottslig noggrannhet. Fadren fattade åter hopp om honom och slickade honom med