Dagens Nyheter – 2 januari 1868, sida 2

hasbburgare, för hvar fläck på Hans skol, böcker stod hon i skuld. Derföre hette det alltid: ickesä, Pedro! akta dig, Pedro! kom ihåg, Pedro! — han var rädd för fådren och blef ledgen vid modren. , Kamraterna gjorde honom icke något för när, emedan han genast grät och bad för sina kläder, men de kallåde honom vissenpiune och brydde sig icke om honom, Han; liknade em sjuk, ofjädrad ankuhge, som alltid linkade : efter flocken och sprang långt afsides med den lilla bit hån kunde stjäla sig till; ingen delade med honom, derför delade han icke heller med någon. i Men snart upptäckte han att; det.var annorlunda bland stadens fåttigmans barn, ty de gåfvo sig. till -tåls med honom för det att han var finare än de sjelfva. En lång, stärk ficka som herrskade öfver hela skaran tog honom om hand. Han kunde ej bli mätt på att se på henne, hon hade korpsvart hår som stod i en krull, det var aldrig. kammadt annat än med fingrarna; hon hade starkt blå ögon, låg panna, hela ansigtet samlade sig i ett och flög rakt på en. Hon var alltid i häftighet eller i arbete, om sommaren barbent, bararmad och brunstekt, om vintern klädd som andra voro sommartiden. Hennes far var lots pch fiskare, hon sprang omkring och sålde hans fisk, hon skötte hans båt, och när han lutsade idkade hon fisket ensam, Hvar och