Dagens Nyheter – 2 januari 1868, sida 2

en sbril KÅT Hönnb måste vända sig öm och se Då henne en gång.till, ty Hon var så manhaftig. Hon hette Gunlåug; Men kallades för fiskarflickan, en titel hvilken hön tog emöt som sin, rang. I Iekarne Hjelpte hon alltid de svaga, hon Hade behof af att taga hand om andra, Och nu tog hon hand om denna fina 20850. je I hennes båt kunde Han blåsa flöjt, Kvihet hade blifvit bannlyst hemmd, sedän man trodde att det. drog hans tänkar från läxorna. Hon rodde hobom ut på fjorden, hon tog honom med sig på sina, längre fiskefärder; .snart .var han äfven möd på nattfärderna. Då rodde de i solnedgången ut i den ljusa sommarstillheten. Fan blåste flöjt eller hörde på henne när hon berättade för honom allt hvåd hon visste, om Nafsmän, förlisningar,. fremmande länder och svarta menniskör, sådant som sjömännen hade berättat. Hon delade sin mat med honom liksom hon delade sitt vetande, och han tog emot allt utan att gifva något igen, ty han hade ingen mat med sig hemifrån och ingen fantasi med sig från skolan. De rodde tills solen gick ned öfver snöfjellen, lade så i land vid en holme och gjorde upp. eld, d. v. s. hon samlade ihop qvistar och ris; han satt och såg på. En af sin fars sjötröjor och ett täcke hade hon kånkat med åt honom; det packades han in uti Hon såg efter elden och han