Stockholm den 10 December 1868. Homngl. General-Postetyrelsen. ) Till och från nämnda expedition komma äfven att befordras paketer, af hvilka dock intet får i vigt uppgå till mer än 20 skålp. Till den korresponderande allmänheten. Sedan längre tid tillbaka hafva tidt och ofta förekommit klagomäl deröfver, att till postbefordran aflemnade orekommenderade bref icke kommit vederbörande adressater tillhada. De med anledning häraf vidtagna nndersökningar hafva visserligen icke sällan åda8alagt, att orsaken till det anmärkta förhållandet varit dels ofullständiga eller otydliga adresser, dels helt och hållet försummad eller också otillräcklig frankering, som, med tillämpning af nu gällande stadganden, haft till följd att brefven blifvit obefordrade, dels ock slutligen bristande ordentlighet och pålitlighet hos de personer, som å adressaternas vägnar mottagit brefven. Ien icke heller hafva, vare sig i en äldro eller sednare tid, fall saknats, då till postbefordran aflemnade försändelser gått förlorade endast och allenast tillföljd af försumlighet eller oärlighet å postbetjeningens sida. Då i allmänhet svårighet möter, att i dylikt fall åstadkomma fullständig utredning och bevisning, har, här som annorstädes, det verksammaste me let till förekommande af sådane anordningar ansetts vara ett noggrant aktgifvande på de fall, då bref anmälts hafva antingen helt och hållet förkommit eller hafva blifvit i skadadt skick eller sednare än vederbort adressaterna tillstälda. För sådant ändamål har ock, vid utgången af nästlidet år, Generalpoststyrelsen förordnat om förande å alla postkontor och postexpeditioner af särskilda s. k. reklamationslängder, 1 hvilka intagas alla å postanstalterna gjorda anmiälanden om oregelbundenheter i postbefordringen, med alla de omständigheter, som till sakens utredning kunna bidraga; på det att, med ledning af dessa reklamationslängder, som månadtligen till Generalpoststyrelsen insändas, må kunna vidtagas nödiga åtgärder samt från all befattning med brefbefordrinen skiljas postbetjent, om hvilken skälig anledning örekommer antaga. att af honom icke kan päriäknas den pålitlighet och ordentlighet, som för ändamålet oundgängligen erfordras. För ernäende af det med dessa reklamationslängder afsedda mål är emedlertid nödvändigt, att antingen å postanstalterna eller direkt hos Generalpoststyrelsen anmälas de anledningar till klagomål, som i omförmälda afseenden kunna förekomma, samt att dessa anmälanden, hvilka böra vara med klagandens namn undertecknade, åtföljas af fullständiga och noggranna uppgifter å brefvens adress, tiden och sättet för deras aflemnande till postbefordran, huruvida korrespondent, hvilken ett afsändt bref icke tillhandakommit, vanligen sjelf eller genom eget bud afhemtar sina bref, eller om desamma honom gemenligen genom brefbärare tillsändas, samt, i sistnämnda fall, inom hvilken del afstaden han är boende, af hvem brefven i hans hemvist vanligen emottagas, med hvad mera som till sakens upplysande kan anses bidraga. För att underlätta dylika reklamationers behöriga afgifvande, komma också dertill lämpliga blanketter att å postanstalterna korrespondenter tillhandahållas, i den mån nödigt antal af dessa blanketter hunnit tryckas och till orterna affärdas. Särskildt fästes uppmärksamheten derå, att Stockholms samtlige brefbärare äro utmärkta genom en ä brefväskan anbragt nummer, hvilken bör uppgifvas, då anmilan göres om någon af viss brefbärare begången förseelse. a Af de förenämnda reklamationslängderna har blifvit bland annat ådagalagdt, att ett stort antal af de förkomna brefven, ehuru orekommenderade, innehållit penningar. I flera länder, såsom Danmark, Frankrike m. m., är vid laga ansvar förbjudet, att i orekommenderade bref försända kontanta medel. Något dylikt stadgande har Gencralpoststyrelsen icke ansett sig böra söka utverka för korrespondensen inom Sverige, helst öfvervakande af en dylik föreskrifts iakttagande kunde gifva anledning till en sådan granskning af de till postbefordran inlemnade brefven, som å postanstalterna icke får ega rum. Men då den nämnda omständigheten att, enligt hvad väl bekant är, mycket ofta penningar försändas i orekommenderade bref, icke annat kan än för oredliga såväl postbetjente som enskilda bud medföra en stark frestelse till tillgrepp, nar Generalpoststyrelsen funnit sig böra till den korresponderande allminheten ställa en uppmaning. atticke genom penningeförsändning i orekommenderade bret gifva anledning till brott emot eganderätten och minska den säkerhet för do till postbefordran inlemnade föreändelsers riktiga fortkomst, som skäligen borde kunna påräknas. Anledningen att vid penningeförsändning med : posterna undvika rekommendation bör också vara 1 väsendtligaste mån undanröjd, icke allenast genom den är 1866 vidtagna nedsättningen från 35 till 24 öre i afgiften för meddelande af sluten rekommendation, utan ännu mer genom de i sednare tid in förda postanvisningar, hvilka bereda tillfälle att, mot en afgift, som för belopp intill 50 rdr utgör endast 20 öre, verkställa försändning af penningar emellan alla de orter, å hvilka finnes postkontor eller postexpedition; dervid äfven vinnes den förmån att, genom ett af postanstalten utfärdadt qvitto, kunna styrka beloppet af de öfversända medlen. Dessutom erbjuda postanvisningsbref den fördelen, att utan tidsutdrägt varda adressaterna tillsända med brefbärare eller i lösväska, då endast för lyftandet, sednare, af det å brefven tecknade beloppet behöfver iakttagas den inställelse å postanstalten eller det öfversändande af qvitto derå, som för alla rekommenderade brefs utbekonramande erfordras. Hvad här ofvan blifvit anfördt, jemte kännedom deraf, att — ehvad upplysningar än kunna vinnas om förkomna penningar, som funnits inneslutna i orekommenderade bref — dessa medel icke af Postverket ersiittas, skall, vågar Generalpoststyrelson hoppas, hos den korresponderande allmänheten stadga öfvertygelsen derom, icke allenast att hvar enskild korrespondents egen fördel bjuder att, icke annat in under rekommendation eller med begagnande af postanvisning, med posterna försiinda kontanta medel eller värdepapper, utan iifven att hvarje afvikelse från denna inom alla postförvaltningar giillande regel i sin mån bidrager till att minska den säkerhet för öfriga postförsändelsers riktiga fortkomst. som under andra förhållanden kunde påräknas. Stockholm den 27 november 1868. Hong. Generalpoststyrelsen.