r A a BERÄTTELSE OM EN ÄFVENTYRLIG VANDRING TILL 4 FOTS PÅ ÅLANDS HAF, PÅ ISEN, I MAJ MÅNAD 1809, of N. af Wetterstedt. (Forts. fr. föreg. a:r.) Vi befanno 033 nu, ovlist allt utsasnde, i en hjolplö3 belägenhet, och för 0ss syntes ingen räddning vara tänkbar. Vid danva of våra älävdningar afgifna olycksbådando underrätteise, uppstod bland bönderzo ett hotande mi33nöje som snart yttrade sig alit mera högljult. Uader ett högt kaot frånspäade de sina hästar fråa stådorna, och väpnada sig alla med de fråntagna fimmerstängerna och mel istakar, hvarmed, noder häftiga förebråciser att vi varit vållanda till deras urdergåsg, hvarigenom deras eftarlermanads hustrur och barna blofve utsatts för nöd och elände, de gisgo emot o33, under hotsls2 att nediå o:3 f denna fara. Motvära frå n vår sida, i hävd Ivo af anfall, var ej att tänka på; vi voro blott fom, 032 åliodningiwne toll I dena bryd gamma belägenhet sökte jag att lugna dem mo föreställningar om dst brottsliga i deras förohafvande. Jag gjorde alt hvad jag förmådda att fösta deras uppmärkssmhet derpå, act vi svenskar delade samma fara som de; att äfvon vi, likasom do, i vir hbembygd hade för 0:33 för det vi bragt dam i kära förbindelser; och ait, då va döden syntes. hola 033 alla, borda di gemansawt mid 0:13, heldre bereda sig på deuna vigtiga tilldragel:e, 37, seuom till ingontisg båtande misshälligaeter halnsia sina samvete mod nya brott. — Dorefter lite jag några tröstsuds böaer; och den iauerbgs Bodakt hvarmad jag ötve oi i Gads band, verkade så fördelaktigt på de förbittrado böadorad, att de slutligen under moado mitt