Dagens Nyheter – 30 december 1868, sida 3

stället der vi befunno oss, och der vi stannat för att invänta deras återkomst, ungefärligen trefjerdedels mil från svenska kusten, helt och hållet var försvunnen, och hafvet öppet! Ungefär en half mil bakom oss bade vi sednast lemnat en råk den vi öfverfarit på brädbryggorne. Nu, då mörkret tilltog med hvar stund, åtföljdt af på hafvet vanlig sjömist, då solen sjunkit under borisonten, stodo vi der på ett bräckligt isstycke, med en bred remna bakom 033 och öppet vatten framför oss! Vi stego ur våra slädor, och gingo fram till inemot kanten af isöppnvingen, der vi sjelfve kunde öfvertyga oss om vår i hözsta grad förfärliga belägenhet! Sex och en fjerdedels mils utstågdra besvärligheter syntes nu förgäfves öfvervunna, så nära målet för våra ansträngningar; och nu insågo vi nogsamt huru oförsigtigt förberedelserna till vår resa varit ordnade, då vi ej medfört en isbåt, hvarmed åtminstone flere bland 038 kunnat fortskaffa sig på det lugna vattnet, för att sedermera anskaffa hjelp åt de öfrige!l Baron von Schwerin tillsade nu våra skridskolöpare att begifva sig utåt iskanten för att undersöka huruvida, söder om Guisslehamn åt Östersjösidan, någon ärnu cj uppbruten isväg mot gamla Grisslehamn kunde upptäckas, nog säker att begagnas till videre färd. Debegåfvo sig åstad; och medan vi qvarstannade på samma ställe vi upprått, återkommo de efter någon stunds förlopp med tillkännagifvande: att en sådan isväg väl funnes, bestående, som det tycktes, af dels fasta, dels lösa isstycken, men att den omöjligen med slädor kunde befaras och knappast till fot begagnas. Huru långt mot södra Grisslehamn denna väg sträckte sig, kunde för den tilltagande skymningen ej utrönas. (Forts)