Dagens Nyheter – 30 december 1868, sida 2

som vistades i staden. Det var vid denna middag jag först gjorde bekantskap med generalen Van Suchlelen, hvilken sedermera, efter fredsslutet, anställdes såsom diplomatiskt ombud, med rang af ambassadör, vid kgl. maj:ts hof, och dog i Stockholm. Dagen efter middagen hos prins Bagration afreste vi från Åbo, alltjemt beledsagade af baron von Pablen. Anda till S:t Petersburg hade vi det bästa slädföre; och hade vi icke, på flera af de vägar vi foro fram, mött starka ryska armekårer som tågade ned till finska hafskusterne, för att, som det sades, på första öppna vatten öfverföras till Sverge, så hade denna resa, i följd af den åtföljande ryske generalmajorens förekommande vänlighet varit rätt angenäm, ty vädret var alltjemt vackert och allt gick skyndsamt och lyckligt. Fjerde eller femte dagen sedan vi lemnat bo ankommo vi till S:t Petersburg, der vi mottogos af en numera afliden svensk, kongl. svenska vice konsuln herr Harthin, dåvarande kompanjon med nu lefvande kongl. svenske och norske generalkonsuln och riddaren hr Sterky. Som ändamålet med denna uppsatts icke är att omorda baron von Schwerins fruktlösa underhandlingar i afseende å stilleståndsfrågan, anser jag mig blott böra nämna, att sedan den ryske utrikes statsministern förfrågat sig, om herr baronen hade fullmakt att ingå uti fredsunderbandlingar, men han sådant förnekat, ville man icke medgifva några vilkor om vapenhvila ; utan efter 11 dygns vistande i S:t Petersburg, och sedan alla framställningar från Sverges sida blifvit afvisade, afbrötos underhandlingarne; och vi förseddes med nödiga pass för återresan till Sverge; hvilken genast anträddes, i sällskap med baron von Pahlen, som hade order att ej lemna oss förrän vid gränsen, vid Ekerön, Den 3 maj .1809! på aftonen