Dagens Nyheter – 30 december 1868, sida 1

Att herr revisionssekreteraren Lindhager icke hade mer än en enda förespråkare, och at denne var den icke-liberale generalmajorer Hazelius tjenade ej till att förbättra akti erna för de grås kandidat; och att denn: icke funnit för godt att hedra mötet med sin närvaro antydde en sådan fruktan fö! obehag från de officiela kretsarne eller missaktning för den allmänna opinionen, att de sannerligen skulle vittna om ett mer än lof ligt mått af resignation hos massan af huf vudstadens likaberättigade Valmän, om de röstade på hr Lindhagen, eller om de icke den 5 januari inställde sig för att utestänga honom. Det skulle gjort dem af våra lära läsare som icke deltogo i mötet lika stort nöje som det bereddde de närvarande att höra frih. Liljencrantzs incisiva kritik öfver anspråken att man på god tro skulle välja hr Lindhagen, och hr Hiertas, om Aftonbladets första dagar erinrande, vederläggning af de grås ogrundade förskräckelse för de röda nyliberale. Mötet anställde ingen votering, hvilket var ett fel, föranledt af svårigheten att votera der man ännu ej är nog van vid parlamentariska bruk, men utan allt tvifvel är, att om votering skett, skulle en ofantlig röstpluralitet ha kommit hr Hedin till del.