DE BASKA HERRARNE AF BOIS-BORE, Historisk roman at GEORGE SAND. (Öfversättning af PRB EDVIN STENFELT. (Forte. fr. n:r 1217.) LXXIV. Brefvet var kort, och dess innehåll vittnade om den skrifvandes tröstlöshet. Mario hade svart geuomögnaat detsamma, medan Lauriane gömde sitt hufvad mot den gamle: axel. Fru de Beuyvro hade under det första, bittra intrycket af den sorgliga underrättelse lion erbåLit, skrifvit till markisen att hona städse älskar Mario alltacdan desnra skiljsmes:a, och att hon kulle bära korg efter honom, så länga hon lefde. ry från och med denua dag, så föllo hennes ord, känver jag mig verkligen vara enka. — Ni är det icke, ni skall icko mera vara det, min Laurians, sado markisen, i det han för ett ögonblick aflyftade hennes lilla svarta hufvudbonad. Jag har audrig öastat mig vågon arnan sonbustra än er, och vi skola nu ställa till bröllop på Brisntes. Jag låter läsaren sjelf göra sig en förortällnisgz om den fe.t, som firades på slottet, rär de raska herrarne uf Bois-Dorå, Tauriano, Adsmas, Aristandra och OClindör, alla på en gång di: återkommöo, Deo sisträmsde, som biitvit får just i ZigtBnerskan, sökte qväfva sin passion genom att kurtisera alla flickor i byn. Gittermålet mellan den gode Sylvains båda bögt älskade barn kuide emellertid ice blitva — ataf, förrän Lauriane ho3 konuvgen bönfallit om och ervållit nåd; ty i ett ögonbiick af förtviflan hade hon öppet ställt sig på rebelernas sida, Mer oaktadt berr Poulains inflyrando var och förblef konungen obeveklig,