ter, som släpade Pilar med sig. Hon uppgaf höga rop, på samma gång vilda och sönderslitande; och då hon fick se Mario, sträckte hon bänderna rot bonom, hvarvid hennes ansigte hado ett uttryck af förtvifian, hvilket för ett ögonblick bragte honom ur fattningen. — Ah, grymmel! utbrast hon, till belöning för den kärlek och de omsorger jag slösat på dig har du Jåtit kasta mig i en föngelsehåla! Usling, du vill göra dig fri från mig! Himlens förbannelse drabbe ditt trolösa hufvud! Utan att låtsas höra den uppretade qvinnans ord, vändo sig Mario till korporalen och sade till honom: — Kan ni säga mig, om ni fått befallning att häkta henne för en enda natt, såsom varande lösdrifverska, eller or hon skall hållas i fängelse en längre tid, emedan hon gjort sig skyldig till någon förbrytelse? Mannen svarade honom att ziguenerskan blifvit häktad, derför att hon anklagat: för att ha begått ett brott. Läkaren, som så illa skött Mario under hans sjukdom, hade, förtretad öfver att se sin patient botad af en äfventyrerska, anklagat henne för att vilja beröfva honom hans patienter, och denna anklagelse var affattad i ordalag, som läto påskina att hon begagnade sig af förbjudna läkemedel. En sådan beskyllning kunde då för tiden medföra vida svårare följder än förhållandet nu är; ty det var då så lätt att bli misstänkt för trolldom, en sak, som domstolarne behandlade med största allvar, och som nästan alltid bestraffades med döden. (Forte.)