Dagens Nyheter – 22 december 1868, sida 1

DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Öfversättning af PEHR EDVIN STENFELT.) (Forts. fr. n:r 1209.) Mario ropade på bjelp af alla krafter. Ingen hörde honom. Hans far var ännu långt borta, och de kamrater, i hvilkas sällskap han varit, hade, i stället för att stanna, fortsatt att förfölja de flyende. Han aflossade ett skott för att göra sig hörd; och i afsigt att med detsamma draga all möjlig nytta af detta, hade han riktat vapnet mot en af de anfallande, hvilken också genast nedsjönk till marken. Emellertid satte han sin häst åter i rörelse; ochsom en pil flög han fram midt igenom ett regn af kulor. Han hörde ett förfärligt väsen bakom sig, skrik, svordomar och skott. Men han fästade sig ej dervid; han färdades oupphörligen framåt, utan att vända sig om. Han hade icke sett budbärarens ansigte, och hans röst hade han ej igenkänt. Det smärtade honom att han måste lemna en man, som visat sig vilja och kunna vara så nyttig, i fiendens våld. Men nu gällde det framför allt att rädda brefvet, och det var genom ett underverk detta lyckades honom. Att han red tillbaka förvånade alla som han mötte. På kort afstånd från kungliga högqvarteret såg han sin far komma ridande mot gig, förskräckt öfver att finna hozom passera så der hejdlöst. Han trodde honom sårad, och att han fördes bort af sin skrämda häst, oförmögen att styra denne. Men Mario ropade till honom: