Dagens Nyheter – 21 december 1868, sida 2

I trots ar Julhandel och annan julbraädska, I: är det förestående riksdagsmannavalet i hufvudstaden ännu det allmänna samtalsämnet bland stockholmarne. Hr revisionssekreteraren Lindhagen, hvars kandidatur förut är understödd af Nya Dagligt Allehanda, Stockholms-Posten och öfverståthållareembetets samt ministörens ödmjuke tjenare: Stockholms Dagblad, hår nu att glädja sig äfven åt sekundering af Vaktaren, hvilken tidning dock ännu heldre önskar till riksdagsman för Stockholm representationsreformens motståndare frih. Skogman. Stockholms-Posten förmenar deticke vara liberalt att uttala den grundsatsen, att adelsoch embetsmän icke böra väljas till riksdagsmän, och deri har den rätt; men vi för vår del ha nu icke yrkat något sådant, utan endast att man skall välja en demokratiskt sinnad man; och det ha viicke förnummit att revisionssekreteraren Lindhagen är. Fäderneslandet beskyller med sitt vanliga etourderie andra för att splittra genom att uppställa hr Hedin såsom kandidat. Vi återkasta beskyllningen på Fäderneslandet, som uppställt kapten Mankell, sedan två andra mycket spridda tidningar uppställt hr Hedin, om hvilken således Fäderneslandet borde ha förenat sig. Det är väl sannt att dessförinnan hade det nyliberala partiets centralafdelning antagit hr Mankell till sin kandidat, men Fäderneslandet vet lika väl som vi att denna centralafdelning ännu räknar ett mycket litet antal medlemmar och således vid riksdagsmannaval kan föga inverka på utgången. Emot hr Hedins kandidatur har Fäderneslandet inga andra invändningar än att hans namn är af yngre datum i hufvudstaden än hr Mankells och att den sednare skulle hafva mera utsigt att vinna framgång. Att göra afseende å det sednare är att offra åt samma svaghet som Aftonbladet uppoffra saken för äran af seger. Det är äfven oklokt, ty till och med segeräran riskeras. Man ihågkomme det sednaste riksdagsmannavalet i Stockholm, den 214 sept. 1866. Tretton riksdagsmän skulle utses. Valmännen röstade på ett flerdubbelt större antal personer. Kapten Mankell, ehuru då, i följd af sitt varma deltagande i skarpskytterörelsen, mer uppburen än nu, erhöll icke mer än 607 röster och var endast den tjugutredje i ordningen bland dem som erhållit röster. När så gick den gången, synes det mer än sannolikt att kapten Mankell nu skulle erhålla ännu mindre antal röster, emedan han sedan 1866 haft färre tillfällen att göra sig bemärkt i det offentliga, då han icke utöfvat någon befattning vid skarpskytteföreningen. Det har sagts att kapten Mankell borde inväljas i andra kammaren egentligen derföre att frågan om försvarets ombildning skall förekomma vid nästa riksdag och att hr Mankell är ovanligt förfaren i militära ämnen. Enligt vårt förmenande är detta jast ett skäl emot kapten Mankells inväljande. Regeringens proposition om försvarets ombildning kommer, enligt konungens särdeles betonade tillkännagifvande vid förra riksdagens öppnande, i hvilket krigsministern instämt, att hvila på den nuvarande grundens (d. v. 8 indelningsverkets och den värfvade stammens) orubbade bibehållande. Det är ju icke detta som allmänna opinionen eftersträfvar. Men kapten Mankell anser också att för närvarande och utan mycket stora uppoffringar indelningsverket ej kan öfvergifvas. Han måste således, om han blir riksdagsman, komma att i det hutvudsakliga understödja regeringens väntade förslag, och ju skickligare han är härtill, desto oklokare vore det af alla dem, som önska en militärreform efter schweiziskt mönster, att rösta på kapten Mankell. Dessutom är det ju icke blott den militära frågan som kommer under behandling vid nästa riksdag. Vi förmå således icke inse att det är klokt eller rätt af Fäderneslandet att längre ensamt fortsätta med förordandet af kapten Mankell, helst sedan äfven det nyliberåla artiets centralafdelning lärer så till vida rångått sitt förra beslut, att den nu yill ställa sin röstning i beroende deraf; huruvida det blifvande allmänna valmötet kommer att uttala sig för hr Hedin eller hr Mankell. Stockholms-Nyheter, Frimuraroerden härstädes förehade i går ett ovanligt högtidligt och ansträngande arbete, då nemligen prinsen af Wales recipierade uti icke mindre än sex grader. Konungen fungerade sjelf vid rerentinonderna och hecaf cis fördoenskull radan