Dagens Nyheter – 19 december 1868, sida 2

lättast försätter i extas en samling karlar, redan uppsluppna i följd af ymnigt drickande och muntert samspråk. Den förtjusning Pilar uppväckte hos dessa grumlade själar, förorsakade hos Mario en förstämning, hvilken hade till följd att han beslöt aflägsna sig. Han hann icke sätta denna afsigt i verket; Pilar började nemligen, under afvaktan på att någon skulle fråga henne om sin framtids hemligheter, uttala förutsägelser som rörde det allmänna; och häraf väcktes Marios nyfikenhet. — Tala, tala, unga sibylla! ropade man till henne från alla håll. Skola vi segra i kriget? — Ja, om ni alla vore sannt kristliga menniskor, svarade hon med förakt; men eftersom här icke finnes en enda, som ej är besmittad med dödssyndernas spetälska, är jag rädd för att ni icke skola komma helskinnade undan. — Vänta, sade en röst, vi ha ibland o33 en follkomligt oskyldig yngling, en riktig engel från himmelen, Mario de Bois-Dor! Må han först rådfråga oraklet. — Mario de Bois-Dor6? utbrast Pilar, hvilkens förr så blixtrande ögon i en hast blefvo matta och dunkla. Är han här? hvar då? hvar då? Visa mig honom ! — 5e så, Bois-Dor, ropade man från alla håll, dölj icke ert ansigte, utan räck nu fram era händer. Mario lemnade sin vrå och visade sig för de båda qvionorna, af hvilka den ena skyndade sig emot honom, för att fatta hans hand och den andra vände sig bort, likasom fruktade hon att blifva igenkänd. — Jag har sett er, Bellinda, sade Mario till den sednare; och hvad dig beträffar, Pilar, tillade han, i det han drog tillbaka sin hand, hvilken hon tycktes vilja föra till sina läppar, 50 på Umerna, det kan vara nog.