Dagens Nyheter – 19 december 1868, sida 2

vara ett oupphörligen återkommande behof hos henne. Hon förolämpade uppassarne på stället, då de icke serverade henne nog fort, snäste de gäster, som ej ville maka sig undan, der hon framgick, afhöll handgripligen dem, som sökte närma sig henne med alltför mycken förtrolighet, och öfveröste med de ohyggligaste förbannelser enhvar som skämtade öfver hennes paryr eller hennes elaka humör. Mario frågade sig, hvarför en så kärf och frånstötande qvinna inlät sig i muntra krigares sällskap; men ban fick snart sin fråga besvarad, då ett storväxt, löjligt utstyrdt eller rättare, trasgrannt fruntimmer inträdde, lastadt med en packning, som skulle ha anstått en mulåsna. Hon äskade tystnad. Sedan hon icke utan svårighet gjort sig hörd, anmälde hon i de mest högtrafvande ordalag ankomsten af Pilar, mohrisk dansös och ofelbar sierska, djupt förfaren i arabernas vetenskap. Detta namnet Pilar hade icke väl blifvit uttaladt, förrän Mario med ökadt intresse började betrakta de nyss aulända qvinnorna. Oaktadt båda undergått stor förändring, sedan han såg dem sist, kände han genast igen dem; den ena var Pilens lärjunge och mörderska, den andra f. d. hushaållerskan på Briantes Bellinda, under en sednare period kallad Proserpina, och som nu presenterade sig under nam af Narcissa Bobulina, guitarrspelerska, galanterivaruhandlerska m. m. De närvarande förklarade sig med nöje vilja se och höra de båda virtuosernas prestationer. Bellinda spelade guitarr, visserligen icke så korrekt, men med mycket eftertryck, och dansösen, åt hvilken man lemnade plats genom att ställa sig upp på borden, flög fram öfver golfvet, ådagaläggande en fabulös smidighet och ett bebag, som likväl var af det slag, som