Dagens Nyheter – 19 december 1868, sida 2

niskor och saker, att man knappt kunde vända sig derinne, och dessatom med tobaksrök till den grad, att personer icke kunde känna igen hvarandra på några stega afstånd. Under det de värfvade soldaterna höllo sig tysta och nyktra som munkar, voro de frivilliga glada och bullersamma. Man drack, man skrattade, man sjöng muntra visor; man talade politik eller skämtade; man disputerade eller omfamnade hvarandra. Mario satt invid spisen och drömde. Bullret generade honom icke. Bredvid honom stod Clindor, som blifvit en temligen beslutsam man, men som var förlägen, då han så der befann sig bland förnämt folk. Han deltog icke i något af de bullersamma samtalen; men det förargade honom att han ej hade mod dertill, under det att Mario icke alls gaf akt på hvad som föreföll omkring honom. Emellertid inträdde plötsligen en besynnerlig figur, som ådrog sig den tankfulle ynglingens uppmärksamhet. Det var en mager och mörk flicka, klädd i en högst egendomlig kostym: fem eller sex kjortlar i lysande färger, af hvilka den öfverversta var kortast, den andra i ordningen något längre 0. s. v. så att den som satt underst var längst; lifvet prydt med allehanda glitterverk; en hop brokiga plymer fästade i det krusiga håret; åtskilliga halsband af guld och silfver; ringar, armband och grannlåter till och med på skorna. Denna sällsamma varelses ålder var svår att bestämma; antingen var hon ett i förtid utbildadt barn eller också en ung flicka som utstått stora vedermödor och sorger. Hon var mycket liten, ful när hon sökte le och tala med andra menniskor, men vacker, så ofta hon råkade i vredesmod, hvilket för öfrigt syntes