Dagens Nyheter – 18 december 1868, sida 6

för faran att bli förledd till ett återupprepande af denna bragd. En vacker dag aflade han sin peruk och lät sätta undan sminkburkarne, utan att förut ha underrättat någon om sin afsigt. Han föregaf att han ansåg herr de Richelieu ha rätt uti att fördöma lyxen, och att han sjelf ville föregå andra med ett godt exempel i detta hänseende. Efter att sålunda ha beslutit för framtiden visa sig sådan han var, d. v. s. gammal och ful, presenterade han sig bjeltemodigt för sin familj i denna nya skepnad. Men till hans stora öfverraskniug uppgåfvo alla ett utrop af glädje, och mohrinnan sade helt naivt: — Ack! hvad ni ser bra ut, käre herre! Jag trodde er vara mycket äldre än ni är! Sanna förhållandet var att markisen uuder sin mask särdeles väl bibehållit sig och att han var ganska vacker för sin ålder. Han visste icke, han skulle aldrig få veta hvad skröplighet vill säga. Ännu hade han sina tänder i behåll; hana höga panna var visserligen fårad; men derå förmärktes intet spår af illvilja eller hat. Hans snöhvita mustacher och pipskägg afstacko bjert mot hans bruna hy, och hans stora, lifliga och leende ögon strålade ännu helt mildt genom de långa ögonhåren. Han höll sig alltid rak som ett poppelträd; men när han skulle stiga till häst, dolde han icke längre, att han gerna ville och väl behöfde stödja sitt knä mot Aristandres kraftiga hand, för att komma upp i sadeln. Hade han väl en gång tagit plats på hästryggen, satt han fast som en klippa. (Forts.)