ni är, herr grefve, återtog presten; ni bar till växt och derunder i alla afseenden förändrats till er fördel. Men kalla mig inte abbe. Ännu har jag ej hunnit så långt, och det är möjligt att jag aldrig kommer derhän. — Jag vet att prinsen icke velat utnämna er; men jag tänkte att... — Att jag hittat på någonting bättre än klostret i Varennes? Ja och nej. Medan jag väntar på en titel, har jag lemnat Berry, och slumpen har fogat så att jag fått ett visst inflytande på kardinalens öde. Härför har jag att tacka fader Josef, hvilken jag är oinskränkt tillgifven. Jag kan säga er, oss emellas, att jag är en af hans budbärare; so der hvarför jag bar en så förträfflig häst. — Jag lyckönskar er, min herre. Att tjena fader Josef kan icke vara annat än att tjena Frankrike, och kardinalens öde är Frankrikes. — Säger ni verkligen hvad ni tänker, herr Mario? frågade presten med ett leende af tvifvel. — Ja, herr Poulain, på min heder! genmälde den unge mannen med en uppriktighet, som besegrade det diplomatiska sändebudets misstankar. Jag önskar icke, att kardiualen skall bli underrättad om att han i min far och mig har fått tvänne ytterligare beundrare; men jag ber er tro oss vara så pass goda patrioter att vi, likaväl som ni sjelf, vilja med kropp och själ, såvidt i vår förmåga står, befrämja den sak, hvilken på en gång är den store ministerns och Frankrikes. — Jag tror fullkomligt att ni talar sanntangående er sjelf, återtog herr Poulain; men hvad er far beträffar, hyser jag vissa farhågor. Så t. ex. skickade han er icke förlidet år till la Rochelle, der belägringen då pågick. Ni var ännu mycket ne jag vet det; men yngre män än ni deltogo i denna belägring, och det borde