Dagens Nyheter – 17 december 1868, sida 2

mannaval. Huru ringa den politiska sammanhållningen här i hufvudstaden är, syntes bäst vid de allmänna val, som här sednast egt rum. Så t. ex.: för att vid sista stadsfullmäktigvalen i hvarje valkrets välja tio personer (i 2:dra distriktet 11) hade man i 1:sta kretsen 48; i 2:dra kretsen 65; i 3:dje 85; i 4:de icke mindre än 93; och i 5:te valkretsen 45 kandidater! Genomögnar man listorna, så finner man immerfort bevis på de väljandes okunnighet om kretsarne och de i dem uppställda kandidaterne. Det behöfdes i medeltal för hvar och en af de 51, som skulle väljas, icke mindre än 672 kandidat. — Vid sednaste riksdagsmannaval, då för hela staden 13 ombud i andra kammaren valdes, befunnos 278 hafva erhållit röster. Således mer är än 21 kandidater för hvarje representantplats! Genomögnar man blott helt flygtigt den digra listan på dessa kandidater, så finner man dussintals persoDer, som hvarje man med det ringaste begrepp om sakens natur, ovilkorligen måste anse omöjliga att ega ens den ringaste tillstymmelse till framgång vid valurnan. Också talade vi då med åtskilliga personer om huru det varit möjligt att och i hvad ändamål de på sina valsedlar kunnat uppsätta namn, som troligen ingen annan än just den tilltalade tänkt på. Vi erhöllo då de mest besynnerliga, om allt annat än allmänanda och politiskt förstånd vittnande svar, t. ex.: jo, den der är min bästa vän, han skall ha min röst! — Nog vet jag att det namnet icke går igenom, men jag vill rösta på det ändå! — Den mannen får inte många röster, det vet jag, men jag har affärer med honom. — Det namnet går inte, men mannen har gjort mig tjenster! o. s. v. Då uppfattningen af politiska rättigheter hos för öfrigt kloka och aktningsvärda personer är sådan — då må man sannerligen förtvifla om en snar ändring till hvad det borde vara. Vi påminna om haru man i andra länder uppfattar politiska val. TIluru många kandidater voro t. ex. uppställda för presidentvalet i Amerika — slutligen blott 2. — Vid valen till representanter i Frankrike ser man vanligen en regeringskandidat och en folkets kandidat — således 2.— Men huru förfar man här? Huru förfor i förrgår afton Sveriges erkändt första tidning. Den skrufvade fram 7 kandidater, af hvilka åtminstone en är helt enkelt omöjlig. Men hvarföre då framställa honom? Eller ens omtala att han varit af någon otillräknelig framställd? Hvarföre, då det gäller att fylla en plats efter — August Blanche — den fullständigt oberoende, frisinnade, hugstore idbernas kämpe, — framföra fem tjenstemän, af hvilka trenne adlige? Vill man då anse att adeln är för svagt representerad på Stockholmsbänken af de 6 redan der befintlige? Eller anser man att de 7 tjenstemän, som redan sitta på Stockholmsbänken, böra erhålla tillökning ikrafter? Oaktadt all vår goda vilja kunna vi icke annat än finna Aftonbladets uppträdande oklokt, opolitiskt. Se på motsidans män och publicister! De samla sina krafter omkring en kadidat: hr Lindhagen. Och de göra rätt. Vill man en sak, så må man arbeta för den. Att Aftonbladet vill skjuta ifrån sig ansvaret på valmännen, är mycket beqvämt och kommer troligen Aftonbladet i flera hänseenden väl till pass — men gagnande är det e. — Aftonbladet upprepar ett par gånger den satsen om det nu vore fråga om att välja ett fertal representanter, så skulle 0. s. Vv. Men just derföre att det nu är fråga om val blott af en, är det så mycket nödvändigare att se till, att detta val får en verklig politisk färg och betydelse och icke sluddras bort med beskedlighetsmakeri och lutning åt alla möjliga håll. (Se de 7 namnen!) Vi anse det vara hvarje frisinnad tidnings, liksom hvarje frisinnad mans, skyldighet att nu fritt och öppet anse det blifvande valet för hvad det egentligen bör vara: en politisk handling. Man får då icke dagtinga med sin öfvertygelse. Afven vi erkänna hr LindhaI gens skicklighet. Men att välja honom efter Blanche, och då endast en man skall väljas — det kunna vi icke förorda. Huru kunna de demokratiska idgernas vänner med godt samvete, efter den afgångne, vilja som kandidat uppställa vare sig en byråkrat eller ens en tjensteman? — Vi för vår del anse att den oberoende ställningen, det mäktiga ordet, den frimodiga sanningen, böra vara kandidatens utmärkande egenskaper. Men oss synes att vi hafva en man, , som i alla dessa afseenden är värdig att intaga August Blanches plats, och denna man är litteratören fil. doktor S. 4. Hedin. Med honom är det märkliga förhållandet att han troligen skulle få svårare att gå igenom vid valet af ett fertal, men ensam bör han ha alla möjliga utsigter, just då det är fråga att liksom taga arf efter August Blanche. Han