Dagens Nyheter – 16 december 1868, sida 2

byggd och klädd i en krigsdrägt efter tidens mode. Hans rörelser voro smidiga och behagliga. Den unge mannens utstyrsel och vapen äfvensom den omständigheten, att han färdades skiljd från den öfriga hären, antydde, att han var en ädling som frivilligt deltog i kriget. Mario de Bois-Dor6 — våra läsare torde ha anat att vi ej nu sysselsätta oss med någon annan — hette den vackre ryttaren. Genom utvecklingen af hans manliga styrka hade det milda, om ic.telligens och ett ädelt sinne vittnande uttrycket i hans apaigte på intet vis förändrats. Hans blick afspeglade en engels renhet. Men skägget på hans öfverläpp omtalade för verlden att han var en vanlig dödlig. Trots den melankoliska minen, förmärktes hos honom ett ungdomligt leende. Ett präktigt brunt hår, af naturen lockigt, bildade en ram kring ansigtet och nedföll öfver axlarne. Hyn vår blek, endast kinderna färgades af en svag rodnad. Någontiug utsökt fint såväl i afseende på utseende som klädedrägt och sätt karaktiserade denna uppenbarelse, hvilken icke ådrog sig uppmärksamhet, men som blicka gerna dröjde vid, när den en gång fallit erpå. Den andre ryttaren såg ut för att vara omkring fyratio år gammal. Han var mager och blek, hade temligen regelbundna anletsdrag, mycket rörliga läppar, en genomträngande blick och ett listigt uttryck, som något förmildrades genom en allvarlig, tänkande min. Han bar en svart drägt, sådan som begagnades af presten på resor, men var beväpnad såsom en militär. Hans häst lämpade sina steg efter den andre ystre gångarens. (Forts.)