Dagens Nyheter – 16 december 1868, sida 1

penningbegäret helt och hållet intaget, och som, angelägen om att få resa bort så fort som möjligt, ville till hvad pris som helst förmå henne att gifta sig med det första. Hon vägrade att obetänksamt och af harm knyta en förbindelse, som hon kunde komma att få ångra; men hon lofvade att tänka på saken, och inom sig fördömde hon den otacksamme Mario. I Bourges hade hon blifvit kär I honom för första gången, efter att under flera år ha omfattat honom med en lugn, fastän varm vänskap. Ack! knappt hade hon för sig sjelf tillstått sin första kärlek, förrän hon måste blygas deröfver och med all kraft motarbeta densamma! Hon tviflade visserligen; men om hennes far icke kunde svärja på att han i intet afseende öfverdref hvad han berättat, så var han åtminstone oförhindrad att med sitt hedersord styrka, det han föreslagit markisen en förlofning och att denne vägrat att gå in derpå, under förevändning att Mario ännu var alltför ung, för att man borde hos honom väcka den slumrande kärleken. Och då hon hört denna försäkran, blefvo hennes tvifvel mycket svagare. Lauriane, renbjertad och oskuldsfull som hon var, kunde icke fatta de faror, för hvilka hon skullg ha utsatt sig och gossen genom att återvända till Briantes. Hon erinrade sig, att Mario som, efter hvad man sade, i skiljsmessans stund blifvit illamående, gjort en axelryckning och vändt bort sitt hufvud, när hon kom ned till vagnen, äfvensom att han då yttrat: — Ni göra för mycket väsen af en svindel; jag känner mig nu fullkomligt återställd. Hon upprepade också för sin far, hvad hon någon tid förut helt uppriktigt sagt honom, remligen satt hon IE etraktade detta giftermål såsom möjligt, och hon uppmanade honom