Dagens Nyheter – 15 december 1868, sida 3

Sedan när det synts honom afgjordt att Richelieu, oaktadt all sin fiendskap mot reformationen, hade för afsigt att noga iakttaga Nantesiska ediktet, hvarigenom full frihet i religiöst afseende blifvit alla fransmän tillerkänd, beslöt han afvakta Marios giftermål med Lauriane eller någon annan qvinna, innan ban sökte förverkliga sin egen dröm om lycka. I det tillstånd af hopp eller saknad, af lugn väntan eller hemligt själslidande, hvari hans käre lärjupge kunde befinna sig, ville han icke vara nog egoistisk att låta honom bevittna tvänne älskandes förering. Markisen gillade sin väns försigtighet och beundrade hans ädelmod; men han hittade på en utväg att komma ur svårigheten för bättre pris. — Min store vän, sade han, mohrinnan är nu trettio år, och ni sjelf har hunnit öfver fyratio. Ni äro då visserligen ännu nog unga, för att kunna behaga hvarandra, och i afseende på er ömsesidige ålder, finner jag partiet mycket passande. Men utan att vilja vara oartig, får jag säga, att det vore synnerligen oklokt af er att länge uppskjuta er lycka! Må ri njuta utaf de år af helsa och kratter, som ännu återstå er. Ni skola gifta er så fort som möjligt, det är min mening. Jag skall företaga en resa under några månader med Mario, och medan vi äro borta, skall jag inbilla honom att jag fått den idn att åvägabringa ett 5. k. resonnemangsparli mellan er och Mercedes. Jag skall nog finna några förevändningar, som bevisa lämpligheten af att låta bröllopet försiggå, innan vi hinna hem. När vi sedan återkomma, skall gossen redan ha satt sig in i de nya förhållandena. Jag hoppas att ni bakom försigtighetens och återhållsamheteng täta moln skola för honom dölja smekmånadens ljufhet.