Dagens Nyheter – 14 december 1868, sida 1

Hufvudstadens till riksdagsmannaval be rättigade medborgare skola ofördröjliget . förrätta val till fyllande af den plats i an i dra kammaren, som blifvit ledig genom Aug Blanches förtidiga död; och det har i dess: dagar man och man emellan mycket talat: om, hvem som må vara värdigast och lämpligast att blifva den hädangångnes efter trädare. Hvarföre blef Blanche vid flera riksdagar vald till en af hufvudstadens representanter med mycket stort röstantal? Icke var det blott för hans litterära förtjenster, hans goda hjerta och hans konversationstalang. Stockholm lider icke fullkomlig brist på män som besitta alla dessa förtjenster och egenskaper i åtminstone någorlunda jemförligt mått, men hvilka det oaktadt, om de ställts upp såsom kandidater, skulle ba erhållit ganska få röster. Nej, det var för någonting annat derjemte. Det var för Blanches frisinnade tänkesätt. En konservativ eller grå kandidat, om ock utrustad med de största förmögenheter, skulle icke ha rönt bevis på så mångas förtroende. Tufvudstaden har ock insatt i riksdagens båda kamrar ett så stort antal medlemmar af mindre prononceradt liberala åsigter, att det vore betänkligt och orättvist att ytterligare öka deras antal, sedan Blanches väldiga stämma för alltid tystnad. Bland Stockholms fyra representanter inom första kammaren finnas tre som äro eller hafva varit i rikets tjenst. Bland de tolf ombuden i andra kammaren finnas icke mindre än nio som likaledes innehaft eller ännu innehafva allmänt embete eller tjenst. Visserligen inverkar denna omständighet icke på den politiska karakteren hos någre af desse, t. ex. hr Hierta (som afgick från tjenstemannabanan för nära 40 år sedan och som torde vara riksdagens i grund och botten mest demokratiske medlem) eller på hr Meijerberg, som innehar en tillfällig kommunal befattning; och ej heller har friherre Liljencrantz börd och forna militära samt hoftjenstgöring visat sig menligt inverka på hans förhållande som riksdagsman, liksom äfven kommendörkaptenen Adlersparre nog häfdar sin sjelfständighet. Men äfven då dessa afräknas, återstår det faktum att i det närmaste halfva antalet af Stockholms re-:! presentanter tillhöra eller ock mer eller min-: dre luta åt löntagare-intresset. Under dessa omständigheter är det icke lämpligt att gifva till efterträdare åt Blanche en embetsman, och vi tro derföre att åtminstone de borgerliga och arbetande klasserna icke skola komma att rösta på revisionssekreteraren Lindhagen, hvilken i går uppställdes som kandidat af ministörens sjelfständiga vän, tidningen StockholmsPosten. : Såsom kandidat för framåtskridandets parti ha vi hört många tala om och till och med bestämma sig för litteratören doktor S. 4. Hedin; och detta är, efter vårt förmenande, ett mycket godt val. Doktor Hedin, en af hufvudmännen i det nyliberala partiet, besitter kunskaper, ovanliga till djup såväl som till omfång, och har under mångårigt arbete i tidningar med mer än vanlig grundlighet satt sig in i nästan alla de allmänna frågor som föreligga olösta. Med dessa insigter och kunskaper förenar han en sällspord förmåga att uttrycka sig och göra sina åsigter gällande. Om han än icke besitter den glänsande och gripanda art af vältalighet, som var så egendomlig hos Aug. Blanche, så torde likväl inom så väl första som andra kammaren endast få kunna mäta sig med honom i talets ledighet, korrekthet, formfalländning och sakrikhet. Och för representanten af en id6 är det inom en riksförsamling icke nog att vara djupt genomträngd af denna id och att i skrift kunna med talang kämpa för densamma, utan det är genom det ständiga till reds varande ordets svärd som man måkf ste ega förmåga att bereda idgen seger. Oaktadt vi högt uppskatta dessa hr He-4 dins egenskaper, kan det ju hända attå någon ännu lämpligare kandidat finnes? och är af andra påtänkt; — vi hafva t.ex. f hört åtskilliga önska kapten Julius Mankell till representant. Afven han är frisinnad, kunskapsrik och klartänkt. Och dels fört att utröna hvilka kandidater som finnas, j; dels för att valmännen må få tillfälle höra F deras åsigter angående de sväfvande frå-; gorna, dels slutligen på det att den offent-F liga kandidaturen aldrig må falla ur bruk, anse vi det ovilkorligen nödvändigt att ett allmänt valmansmöte för Stockholms stad; med snaraste anordnas — en åtgärd, hvarom vi icke betvifla att våra ärade kolleger 5 inom pressen, åtminstone de liberala, icke? täfva att förana Sim Mad framoetånan I. Lv