Dagens Nyheter – 12 december 1868, sida 3

tror jag att Mario ingenting skulle ha emot att göra såsom jag... — Ja, att säga såsom ni på kung Henriks tid: Lefve Sully och lefve påfven! — Lauriane lärer icke heller sätta mycket större värde på kalvinismen, derom kan ni vara säker. Bois-Dor misstog sig. Lauriane var i afseende å religion fullkomligt olik sin far; han tviflade, men bon hade en fast öfvertygelse. Detta visste de Beuvre mer än väl, och som han icke ville låta något tillfälle gå sig ur händerna att framhälla alla möjliga svårigheter, bragte han detta ärmne på tal under middagen. Lauriane yttrade sig lugnt och saktmodigt, men med mycken bestämdhet. Markisen hade aldrig talat med henne eller i hennes närvaro angående någon religiös fråga. Förhållandet var att han knappt någonsin tänkte på eller talade om dylika ämnen. Han fann de i Astrea beskriffia gudarne ganska väl kunna representera gudomligheten, om hvilken han hade det mest sväfvande begrepp. Han blef ledsen öfver att höra Lauriane vara så omedgörlig, och han kunde ej låta bli att säga till henne: — Ack! eleka barr, ni skulle ej så envist fasthålla era föreställningar, om ni hölle af oss litet mera! Lauriane hade ej märkt, hvartbän hennes far ville komma. Markisens förebråelse upplyste henne nu härom. Det var första gången han klandrade hence, och hon erfor derför en djup smärta. Mea som hon fruktade att reta sin far, vågade hon ej svara hvad hennes hjerta förestafvade. Hon slog ned ögonen och en tår barade sig väg utför hennes kind. Mario, som syntes helt och hållet upptagen af att laga i ordning den lilla hunden Fleurial; middag, varseblef denna tår och sade