Dagens Nyheter – 12 december 1868, sida 3

A Pale ne DR VN sin tro, och dermed väl. Detta skall ej hindra mig från att älska henne, och om hon dorför tycker mindre om mig, gör hon orätt och bevisår sig vara en dålig menniska. — Hvad säger ni härom. min dotter? yttrade de Beuvre till Lauriane. Tror ni icke att den der ille mannen, ifall han såge er brinna å bålet, skulle utropa: Det smärtar mig visst att de skola behandla henne så erymt; men jag kan deråt ingenting göra, eftersom det är påfvens vilja. Lauriane och Mario voro båda barn och hade alltså lätt för att förlora humöret. Lauriane blef snart trumpen, och hennes urge vän gaf icke med sig. Han utropade med ifver: — Du säger, Lauriane, att du skulle göra dig skyldig till en låghet, ifall du bytte om religion. Derför måste du också förakta mig, om jag skulle finna mig oförhindrad att begå en handling, som ditt samvete förbjuder dig Laouriane insåg riktigheten af denna anmärkning och svarade ingenting derpå; men hon var stött, såsom varligen fruntimmer, då deras älskare framkomma med vilkor och förbehåll, och hennes blick sade till Mario: — Jag trodde mig vara mera älskad, än jag är. När hon stigit till häst och jemte sin far var stadd på hemväg, underlät icke denne att säga till henne: — Nåväl, min flicka, ser ni nu icke, att Mario, denna älsklige gosse, är en papist af värsta sorten, likasom hans salig far i verlden, hvilken tjenade spanska regeringen och bekämpade sina landsmän. En vacker dag skall. han kanske märka att hans gamle farbror är lika med noll samt skämmas för hans skull och börja bekriga oss. Hvad skall du då säga, när du har din man i det ena lägret och din far i det andra? (Forts.)