Dagens Nyheter – 12 december 1868, sida 2

BERASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Ufversättning af PEHR EDVIN STENFELT.) Forts. fr. föreg. n:r. Med detta tillkännagifvande fick man nöja sig. Man hade nu intet annat att göra än att säga hvarandra godnatt. i Wilhelm, såsom en man af verld, skämtade öfver Marios frieri, men utan bitterhet och illvilja; ty gossen skalle då ha affordrat honom räkenskap för hans beteende, och Wilbelm tyckte för mycket om honom för att vilja reta honom till en sådan grad. Ian aflägsnade sig emellertid i det säkra hoppet att han skulle besegra en rival, som icke nådde honom till axeln. Mario sof illa och hade följande dagen ingen aptit. Ilans far for hem med honom, fruktande att han skulle insjukna. Den gamle började bli oensa med sig sjelf derom att man icko bör låta barn veta hvad man tillämnar dem iframtiden. Men derna sena ånger ändrade hocom icke. Svärmisk och besynnerlig som han var — i många af:eenden hade hamn ännu ett baras förståvd — kunde han ej klart: fatta tidsbegreppet. Likasom han fortfarande trodde sig sjelf vara ung, föreställde han sig att Mario var mogen för denna kyska och något konstlad, kärlek, som han facnit ho: Astrea3 bjeltar och hijeltivcor. M rio kunde ej skilja mellan olika elag af ömhet; hen kände blott sitt hjerta hårdt och länge beklämdt. j Han sade: Jag älskar Lauriano; och on man frågat honom, af hvad natar hans kärlek var, skulle han säkert ha svarat att det finnes