Dagens Nyheter – 11 december 1868, sida 2

muntrad af den unga flickan mera än denna sjelf skulle ha önskat, vågade framställa till henne och hennes far. Kärleksförklaringen var temligen lång och invecklad, men dette hörde då för tiden till en god ton. Likväl yttrade sig den unge mannen frimodigt, hjertligt och utan all förställning. När han fullkomligt klart och tydligt hunnit redogöra för sin mening och önskan, afmålade sig helt olika känslor på åhörarnes ansigten. Herr de Bois-Dor6 röjde mycken förlägenhet och ett misshag, som han förgäfves bemödade sig att dölja. Lauriane slog ned ögonen; hon såg snarare bedröfvad ut än brydd. Mercedes? blickar sökte oroligt Mario; hon ville i hans stora ögon läsa hvad han tänkte om saken. Men Mario hade vändt sig åt väggen; ingen fick se hans anlete. Lucilio betraktade uppmärksamt Lauriane. Herr de Beuvre ensam förblef sig lik; han tycktes endast öfverväga. Man skulle kunna säga att hans läppar rörde sig o märkligt, lika som uppgjorde han en kalkyl. Alla iakttogo tystnad, och Wilhelm kände sig en smula generad. Men denna tystnad kunde ja anses såsom en uppmuntran; åtminstone behöfde man ej antaga att den betecknade ett ogillande. Så resonnerade ocksä den unge mannen, och han böjde knä för Lauriane, såsom ville han i denna ödmjuka ställning afvakta hennes svar. — Stig upp, herr Wilhelm, sade fru de Beuvre, dervid sjelf lemnande den stol, hvarpå hon suttit, för att förmå honom att så mycket hastigare efterkomma hennes uppmaning. Ni har öfverraskat oss med ett förslag, som vi förat icke haft någon tanke på, och vi kunna ej svara er så hastigt som ni kanske skulle ön Iden är splitid (KE) År