Dagens Nyheter – 11 december 1868, sida 1

I går afton innehöllo Aftonbladet och Dagligt Allehanda hvar sitt lilla officiella försök dels till urskuldande af militärens framfart under den 28, 29 och 30 november, dels till qvasi-vederläggning af gängse berättelser om att civila personer erhållit skador af militärens vapen. Uppsatsen i Dagligt Allehanda innehöll uppgift å dem af garnisonen, som under oroligheterna den 28, 29 och 30 sistl. no-. vember blefvo af folkmassan på våldsamt sätt förfördelade. Uppgiften, undertecknad: af t. f. kommendanten majoren R M. Björnstjerna och: daterad den 8 dec., upptog: Den 2?8 sistl. movember: före upprorslagens uppläsande: K. Svea lifgardet: Af en styrka af 25 man under. löjtnant Wrangels befil, blef bemälde löjtnant träffad af flera stenar å hufvud, bröst och hals, förutom af sand och brinnande cigarrstumpar, och 16 man träffade af plank och sten m. m. på åtskilliga delar af kroppen. Efter upprorslagens uppläsande: Dito: 4 man träffade af sten på åtskilliga delar af i kroppen. Under de öfriga dagarna. Dito: Fouriren Elis triffad af en sten i ryggen och ; 1 man af en sten i knäet. Den ?8, 29 och 30 sistl. nov. K. Lifgardet till häst: 45 man, deraf 7 erhöllo blodvite, och 23 hästar, deraf 1 läst sönderskuren i pannan af en butelj. K. Andra lifgardet: 5 man träffade af stenar och dylikt på åtskilliga delar af kroppen, samt K. Svea artilleriregemente: 7 man lindrigt triffade af stenar m. m. på åtskilliga delar af kroppen. De 25 man af Svea garde, af hvilka 16 blifvit träffade af plank och sten m. m.,; voro förmodligen den piket, som polisen på lördagsaftonen reqvirerade från högvakten; vid Gustaf Adolfs torg. Åsyna och trovärdiga vittnen till denna pikets jagt efter de pojkar som hade anfallit läktaren och hvilka lekte kurra gömma med gardisterna, hafva, fastän befinnande sig helt nära intill jagtmarken, der pojkarne kröpo undan och gömde h sig samt narrade de stackars gardisterna att springa än hit och än dit, icke förmärkt någon kastning emot dem, hvadan, om någon sådan förekommit, den åtminstone måtte ha varit mycket ringa och alla kasten så? väl måttade, att hvart och ett af dem träfi fat sin man, såvida verkligen de 16 gardi-? sterna blifvit träffade, såsom de uppgifvit. I Afven om endast ett mindre antal blifvit förfördelade, hade dock detta naturligtvis? varit mycket illa. Att deremot, sedan upprorslagen blifvit, fö som det tros och försäkras, blott en endak gång, i stället för tre gånger, uppläst för några få personer, och sedan lifgardet till häst genast anfallit en massa andra personer, 5 en och annan bland de sednare, som ingenting ondt visste med sig, men ändock hotades till lif och lemmar, tog sig före att söka hejda lifgardisternas ursinniga framHf fart och dervid begagnade det enda vapen som fanns till hands, det kan desto mindre F förundra, som det skedde just i samman-;i hang med den lifliga påminnelsen om en Fk hädangången berserk, och det kan väl icke anses annat än som sjelfförsvar mot officiella våldsverkare. — Till lycka för gardi5 sterna ha, såsom af uppgiften synes, mycket få af dem blifvit i någon mån allvarsamt skadade, och visserligen skulle ännu få färre, ja troligen ingen, ha blifvit skadad f alls, om befälet varit så förståndigt och 7 menskligt att icke låta truppen draga och begagna sabeln, utan nöjt sig med att låta den i sakta traf föra undan de hopar, som voro samlade omkring bysten, i stället för 5 att onödigtvis förfölja enstaka och oskyl-K diga vandrare på närliggande eller aflägs5 nare gator. : Uppsatsen i Aftonbladet är författad afö sekundchefen för lifgardet till häst grefve FK C. M. Björnstjerna och lyder så: 5 Nära 14 dagar iro nu förflutna sedan regementet vid folkhoparnes skingrande påstås hafva, på oförsvarligt sätt, våldfört fredliga medborgare. Eget nog har, mig veterligen, ingen enda anmälan f till vederbörande ingått med klagomål öfver dylikt 8 våld, och den ende af en tidning narngifne person, som skulle blifvit misshandlad, hr Söderholz, har i en annän tidning sjelf förklarat denna berättelse sakna all grund. Dagligt Allehanda fordrar krigsrätt öfver befäl och trupp vid regemen? tet, en begiiran som regementet sjelf lifligt delar; men innan krigsrätt sättes, måste väl någon åkla: gare finnas, och en dylik saknas ju tills vidare H foallkomligt. Månne ej häri ligger ett kraftigt beMi vis att regementets handlingssätt vid ofvanniämnde K tillfälle varit ett helt annat än det ögonvittnen med allt för en liflig inbillning utmålat? ; Det är tyvärr sannt att ingen af de många, K hvilka notoriskt blifvit misshandlade af lifKH gardisterna, anhängiggjort klagan, men detta F bevisar alldeles icke hvad grefve BjörnAdd aana Unn ARAR Utan daåb so fe at