Dagens Nyheter – 10 december 1868, sida 3

för att utbreda sitt välde öfverallt, sökte öfvertala markisen att åt dem anförtro sin unge arfvinges uppfostran. Han ingaf dem tförhoppningar i detta afseende, emedan han ansåg klokast att icke tvärt bryta med dem. De läto emellertid ej föra sig bakom ljuset, ty de voro icke mindre sluga än han; och de oroade sig öfver Marios ofta upprepade, hemlighetsfulla promenader till förstaden. De följde efter honom, och sedan de kommit underfund med att det var till mäster Jovelin han gick, började de undra, hvem denne kunde vara. Men herr Poulain ställde allt till rätta genom att förklara ått han kände Jovelin och vis.te honom vara en ortodox man. Dessutom Jugnade han dem med den upplysningen, att han sjelf var närvarande under de lektioner, som gåfvos Mario. Omsider nalkades kriget sitt slut. Snart fick man veta att fred blifvit sluten i Montpellier. D2 goda invånarue i Bourges beredde sig att fira en angenäm fest; men de måste afstå derifrån. Prinsen anlände helt oförmodadt och var vil mycket dåligt lynne, emedan han märkt att har i det närmaste spelat ut sin rol Koruagea hade segrat öfver hans illfandighet. För det första hade han ej låtit döda sig, och för det andra hade han, honom ovetande, underbandlat om freden. Vidare hade enkedrottningen återvunnit ett visst förtroende. Richelieu hade blifvit kardinal, och oaktadt prinsen på allt sätt sökt motarbeta honom, nalkades kan nu alltmera makten. Cond6 endast genomreste provinsen och staden. Han trodde ej mera på astrologien; ty spådomarne hade icke slagit in. Han for till Ialien, utan att på minsta vis bekymra sig om provinsens angelägenheter. Herr Biet, som arade att bättro tider förestodo