Dagens Nyheter – 10 december 1868, sida 3

af Cond; ty erkebiskopen i Bourges vägrade att utnämna honom, förrän prinsen dertill gifvit sitt bifall; och prinsen syntes icke ämna brådska härmed. Våra vänner lefde således temligen lugnt under den tid, de tillbragte i Bourges. De kunde der vara tryggare än på Briantes. Mcn markisen hade tråkigt; det kostade på konom att nödgas ändra sina vanor. Som bekant, tyckte han om lyx i kläder och lefnadssätt. Nu måste han uppträda såsom en vanlig !obetydlig person, för att icke fästa allmänna uppmärksamheten på Lauriane, hvilket skulle ha kunvat vara farligt i en stad, der katolicismen hade djupa rötter och hvarest reformationens korta välde efterlemnat sorgliga minnen. Mario försökte vara glad, för att förströ honom; men dea. stackars gossen var i sjelfva verket lika ledsen som gubben, och då han läste Astrea för honom om qvällarne, tänkte han på helt andra saker, eller också bedröfvade hoxom dessa beskrifningar om bäckar, trädgårdar och Jlöfsalar, emedan hans tankar derigenom fördes på all den trefnad, han och hans väuner kuude bafva men ru säknade. Äfven Mario började bli blek och tankfull; ban sysselsatte sig träget med sina studier, och hans enda glädje bestod uti att tala om för Lauriane allt hvad han lärt sig; han ville gifva henne, som icke fick någon undervisning, del af sina små nyförvärfvade kunskaper. Detta var ett sätt att döda tiden under de stunder, de dagligen voro tillsammans; ty intet band är odrägligare än det man känner, då man, i anseende till obehöriga vitinens närvaro, icke kan tala fullt öppet med dem man älskar. Jesuiterna, som redan då smögo sig omkring