Om det danska lanåskapsmåleriet kunde mar väl deremot säga, att det icke gjorde den tillbörliga effekten, och detta icke på den grund att danskarre voro de enda; som bäst löst sin uppgift och publikens omdöme varit bortskämdt genom åskådandet af de andra nationernas effektmålningar, utan väl snarare derför, att de här hade att täfla med flera fulländade mästerverk. Då vi förut anfört flera exempel ifrån den danska skolan, för att medelst deras framhållande styrka våra åsigter, så hafva vi dermed äfven ådagalagt den stora aktning vi hysa för den danska konsten och vilja isynnerhet såsom föredöme för den svenska skolan påpeka den energi, med hvilkea de danska konstnäreraa eftersträfva sjelfständighet i konsten; men om man vill framhålla det danska måleriet och isynnerhet landskapsmåleriet på vår och öfriga vationers bekostrad, så protestera vi häremot. At: dauskarne ofta icke uppzrå den tillbörliga effekteai sina taflor har just sin grund uti deras rädsla för slit, som kan hafva sken af öfverdrift. Detta gör, att de i ailmänhet äro för återhållsamma och icke gifva åt sina framställningar den fulla styrkan, hvarken i uttryck eller färg. I sin berömvärda sträfvan efter enzelhet gå de äfven någon gång så långt, att enhelheten öfvergår till tarflighet. Härmed sammavhänger ock den allt för ringa uppmärksämhet, som egnas tekniken, hvad färgläggningen beträffar. Den, som vågar anvärda cn djerfvare behandling, eller vågar använda lasurer, eller på annat sätt atvika från åen metod, som Eckersberg infört efter den fransyska målaren David, betecknas genast som en tysk 0. 8. V. En fördel hafva de danska målarne framiör de svenska, och den består deri, att de hafva en för dem och dera3 skapelser intresserad publik. Den årliga expositionen i Köpenhamn speiar der en sådan rol, att den uti de sex veckor, den varligen räcker, utgör samtalsämnet i alla bildade kretsar; och publiken tränges i Cnuarlottenborgs salar, under det allmänheten här hemma kvappast vet utaf i hvilken lokal expositionen är och man der endast råkar några få personer. Medan publiken och kritiken 1 Danmark skämma bort sina artister genom att framställa dem såsom verldens största, haiva vi deremot den öfverdrifna modestien utt anse våra för underlägsna alla andra. Om man på detta sätt bidrager till att höja konsten och väcka och utbilda konstsinnet i vårt land, lemna vi derhän. Säkert är, att vår konst i den sednaste tiden tagit ett godt steg framåt, avarom de sista expositionerna buro vittnesbörd. Må vi glägja oss deråt och hoppas, att utvecklingen ostörd måtte gå framåt till sin fulländning. En konstvän.