Dagens Nyheter – 10 december 1868, sida 3

TE TEA ETSTSRAD ARR KSSA för hugenotterna, och att han skulle komma att röna obehag utef att längre qvarhålla Lauriane i klostret, begaf sig dit i egen persom jemte markisen för att återskänka henne friheten. : Nunnoraa skiljdes från henne med saknad och gåfvo det bästa vitsord om hennes uppförande. Lauriane hade lidit mycket under dessa fem månader af moraliskt tvång; också hade hon bleknat och magrat. Utan att beklaga sig, hade hon alltid närvarit vid nunnornas gudstjenst och derunder ådagalagt mycken fromhet, Hon bad till Gud på sitt vis framför katolska altaren och erfor den tröst hon sökte. Hon undvek endast att öppet uttala reflexioner, som skulle ha kunnat stöta de heliga systrarna. Men då man uppmanade henne att med iakttagande af öfliga ceremonier afsvärja sin religion, neg hon. stillatigande; och ingen af de många frågor som ställdes till henne, besvarade hon. Då hennes faders hufvud måhända hotades af bödelns yxa, kunde hon ej öppet förkunna sina liberala ider. Hon bestormades men uthärdade anfallen med det stoiska Iugnet ho3 en person, som har händerna bundna och hör getingar surra kring öronen, utan att kunna aflägsna dem, men också utan att blinka. I öfrigt visade hon systrarne mycken vördnad och gick dem till mötes på alla sätt. Lyckligtvis var en sannt kristlig anda rådande i detta kloster. (Forts.)