Dagens Nyheter – 10 december 1868, sida 2

DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, ilistorisk roman af GEORGE SAND. iwWfvorsättning af PXEA EDVIN STENFPYLT.; Forte Ir. föreg. nir. 4 Mina barn, yttrade markisen, ställ så klokt till ni kusna; men låt mig förblifva i okunnighet om era åtgärder. Jag bekräftar aldrig med mitt hedersord, hvad jag vet o:anut vara; och jag är nästan säker om att de skola affordra mig en sådan helig försäkran om min osknid, när de upptäcka att de blifvit narrade. Tärk ut någo:ting annat och tala sakta. Jag skall icke alls lyssna till hvad ni säga. — Ni glömmer, sade Lauriane,. att jag ej kommer utt gifva mivt bifall till något förslag at. försälta mig i frihet. Sök ingenting hitta på, Adamas; och du, Mario, lugna dig. Jag bar inom mig svurit att gå mitt öde till mötes. . Lawianu vägrade verkligen att stiga ur vagven vid värdsbuset Röda Tuppen, der detföreslagaa ntibytet skulle ba kuavat försökas med vågou Utvet till framgå.g. Masriv hoppades, att hos, vär man hunnit längre fram, skulle komma på andra tankar och artaga något nytt projekt, som Adamas utan tvifvel skulle framställa; men det var förgäfves msn sökte öfvertyga henne om att hon kunde räddas, utan att markisen skulle bli kompromet:crad. — Nej, nej, sade hon, ingen skall tro att ej markisea blundat atsigtligt. Hvem vet, min tackars Mario, om man ej skall hålla dig ängrad, till dess man återfannit mig? Och vad Adamas angår, skulle han bestämdt bli arresterad. Jag vill ej att något sådant skall aträffa, och jag skall hvarken frivilligt gå in