Dagens Nyheter – 10 december 1868, sida 2

på att fly, ej heller skall jag låta mig tvingas dertill; ty om ni göra något försök, så ropar jag på soldaterna... Lanurianes föresats var orygglig. Mean mäste öfvergifva hoppet om att kunna befria henne från den fångenskap, hvaraf hon hotades, och man anlände till Bourges mycket mera nedslagen än man var då man lemnade Briantes. Resultatet af deras foglighet var emellertid ganska gynnsamt. Borgmästaren herr Biet, som hade hoppats, att markisen skulle sätta sig till motvärn och sålunda skämma bort sina affärer, blef öfverraskad då han fick se honominfinna sig med Lauriane och begära att hon måtte få röna en sådan behandling, hvarpå hon med skäl kunde göra anspråk. Herr Biet måste naturligtvis under sådana förhållanden visa sig mild och vänlig. Han sade att han var mycket ledsen öfver den stränga åtgärd, han nödgats vidtaga på befallning af prinsen, såsom han påstod; och Han kunde ej annat än gifva sitt bifall till BoisDorås anhållan att Lauriane måtte få föras till det nunnekloster, som Johanna af Frankrike, hennex förnäxna stammoder Charlotte VAibrets tant, hada grundlagt. Lauriane hade der några väninnor, och det tilläts henne att behålla Mercede3 hos sig såsom sin särskilda uppasserska. Detta kloster var bland dem, i hvilka den jesuitiska andan äanu ej utbredt sig. Nunnorna, som förde ett kontemplativt lif, hotade ej Lauriane med alltför kraftiga omvändelseförsök. Markisen hade med abbedissan ett samtal, hvarunder han visste göra henne förmånligt stämd mot den unga flickan, och han utverkade sig tillåtelse att dagligen, jemte Mario, basöka Lauriane i mottagningsrummet. Dock