de, såsom måhända varande de svagare, skulle ha dragit sig ur spelet. Det hände på denna tid minsann ej så sällan att den lagliga ordningsmakten måste gifva vika för motsträfviga slottsherrar. Markisen insåg väl, huru sakerna stodo, och Aristandre bet sig i fingrarne af otålighet. Han väntade blott att Bois-Dor6 skulle gifva sina tjenare tecken till att anfalla soldaterna. Men Bois-Dor6 var försigtig; han förstod att det var af högsta vigt att han vid detta tillfälle betedde sig klokt. Herr de Beuvre hade alltför mycket komprometterat sig, för att icke ett försök attförsvara hans sak med skäl skulle kunna anses såsom en uppresning mot den kuugliga myndigheten. Om en hel fiendtlig armå uppställt sig utanför Briantes portar, i stöllet för att, såsom nu, ett fåtal soldater i konungens namn der tagit plats, skulle hvarje fosterlandsälskande ädling ha ansett dessa portar mindre väl bevakade. Oaktadt sin fordom visade uppstudsighet och sin böjelse för protestantismen, hade Bois-Dorå städse, alltsedan ätten Valois utgick, betraktat konungen såsom det personifierade Frankrike; och vid denna tid, då reformationens vänner, ehuru mot sin vilja, funno nödigt att öfverlemna afgörandet af våra vigtiga frågor åt utländska och fiendtliga makter, var markisen genomträngd af en verm nationalkänsla. Emellertid ville han icke till rågot pris öfvergifva sin väns dotter. Han visste, huru man i klostren på allt sätt förföljde barn af protestantiska föräldrar, och kanske skulle Lauriane, genom at: visa ett energiskt motstånd, hvilket man hos en person med hennes karakter väl knonde förutsätta, bli behandlad med mer än vanlig stränghet. Denna olycka måste man genom fintlighet