Dagens Nyheter – 9 december 1868, sida 2

— Än jag då? utropade Mario, dervid fattande sin lilla värjas fäste. Tro ni kanske att jag skall tillåta att ett enda hår krökes på hennes hufvud? Nej! Hvad är det då fråga om, Mercedes? Mercedes hann icke förklara sig närmare. Hon visste att porten var bevakad af soldater; hon ville försöka smyga sig in in i slottet, gömmande Lauriane under sin kappa, och sedan bereda den unga qvinnan tillfälle att fly genom den hemliga gången. Men företaget skulle ha varit för mycket vågadt; och Mario satte sig deremot, då han märkte att soldater voro uppställda äfven vid den inre porten. Medan de sälunda öfverlade led markisen bittert; han hade förklarat för de officerare, hvilka visat honom sina fullmakter, att fra de Beuvre ridit bort i sällskap med hans son. Men då man fordrade att ban skulle med sitt hedersord bekräfta denna uppgift, och han låtsade blifva stött för det man satt sannfärdigheten af hans uppgift i tvifvel, växte misstankarne, och alltunder det man ödmjukt bad honom om ursäkt, gaf man befallning om att portarne nogare skulle bevakas samt anställde en minutiös visitation af hans hus. Den i Chåtre förlagda garnisonen var icke nog talrik och väl ekiperad, för att man skulle ha kunnat derifrån skicka en mera ansenlig trupp till Briantes. Dessutom tyckte både officerare och soldater om den gode herr de Bois-Dor6, så att de endast motvilligt lydde den order, som blifvit dem gifven. Men de fruktade för prinsen, hvilken vetat injaga skräck hos, snart sagdt, en hvar i staden och den omgifvande nejden. De lydde derför samvetsgrannt sin pligt, i förhoppning att herr de Bois-Dor6 skulle bli förargad och göra motstånd, i hvilken händelse