Dagens Nyheter – 9 december 1868, sida 2

DE RASKA HERBARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Ufversättning af PRHB KDVIN STENFELT.) Forts. fr. föreg. ner. Mohrinnan blef återställd, och Lucilio, som med glädje bevittnat hennes tålighet under lidandet, begynte fästa sig mera innerligt vid henne. Men han var rädd för att synas vanvettig, om han tillstode sina känslor; och de hyste alltså båda för hvarandra en ömhet, som de å ömse sidor dolde, och hvaråt de endast genom en täflan i välvilliga omsorger om barnen, Lauriane och Mario, gåfvo yttring. Fra Pignoux belönades vänligen, och likaså hennes tjenstflicka. De hade genom flykten undgått den grymma behandling, som eljest utan tvifvel skulle ha väntat dem. Värdshuset Röda Tuppen blef icke uppbrändt, tack vare fiendens ifver att fortsätta expeditionen. Man erhöll endast sällan underrättelser från herr de Beuvre; och den långvariga väntan under mellantiderna tillskyndade hans dotter mycken smärta. Det var vid denna tid en del af hugenotterna utrustade en flotta och fattade det djerfva beslutet att ockupera mynningarno af Loire och Gironde, för att hämma trafiken på dessa floder, låtande hvarje passerande handelsfartyg dyrt friköpa sig från att blifva plundradt. De Beuvre hade antydt att det var hans mening att följa Soubise på dessa farliga expeditioner. Under sina stunder af bedröfvelse, var Laurione omgifven af kära vänner, hvilka alla sökte trösta henne; men ingen visade sig härvid så uppfinningsrik och outtröttlig som Mario. Hans kärlesfulla bjerta och finkänsliga sinne hjelpte