Dagens Nyheter – 8 december 1868, sida 3

INATKORUGCIH 6d LOL HG PalUGC, PLUS BETB MI der veckan 6 d. Socker fiau, Suez-kanalen. Den bekante afrikanske resanden Georgs Rholfs har offentliggjort en beskrifning öfver Suez-kanalens tillstånd under hans vistande derstädes. Ur hans intressanta skildring meddela vi följande: Då hr Lesseps år 1854 af vicekonungen i Egypten hade erhållit tillstånd att anlägga en kanal genom landttungan vid Suez, afgaf en komitå, bestående af ingeniörer från England, Frankrike, Österrike, Spanien, Nederländerna och Preussen, det utlåtande, att arbetet vore utförbart, och ett aktiebolag bildades, med ett kapital på 200 millioner frank, för att utföra genomgräfningen.. År 1859 började arbetet under aktiebolagets öfverinseende. I början arbetade man endast med handkraft. Den egyptiska regeringen hade förbundit sig att leverera 20,000 fellahs eller lifegna, hvilka arbetade en månad och aflönades och bespisades. af bolaget. Hvarje månad aflöstes dessa tvångsarbetare af nya skaror. Då det år 1865 visade sig, att arbetet på detta sätt framskred alltför långsamt, afslutade bolaget ett kontrakt med firman Borrel Lavaley, på grund af hvilket densamma förband sig att utföra hela arbetet med tillbjelp af maskiner. Samtidigt härmed öfvertog firman Dussau fröres arbetet med. hamnarmarna vid Port Said. Nu gällde det att förmå den egyptiska regeringen, som hade förbundit sig att leverera det ofvan nämnda antalet arbetare, att i stället lemna en kontant summa i penningar såsom ersättning för de nu: onödiga arbetarne, och härpå ingick regeringen med: beredvillighet. Men då vice-konungen tyckte att den begärda skadeersättningen, 54 millioner frank, var för stor, kom man med honom öfverens om att utse en kompromissarie, och dertill utsågs af båda regeringarna kejsar Napoleon. Kejsaren förklarade nu, att bolaget icke borde hafva 54 utan 84 mill. i ersättning af den egyptiska regeringen, hvarigenom bolaget således fick en opåräknad inkomst af 30 mill. frank, och man antog att denna för bolaget så lyckliga skiljedom härledde sig från den omständighet, att hr Lesseps är slägt med kejsarinnan Eugenie. Bolaget fick dessutom af vice-konungen en skadeersättning af 10 millioner frank för domänen Tel-el-Kebir, men oaktadt denna tillökning på 100 millioner i inkomsterna, insåg man snart, att ytterligare minst 100 millioner frank voro nödvändiga för att få kanalen färdig. Lesseps begaf gig derför 1868 till Paris för att upptaga ett nytt lån, men då detta icke lyckades, fick han af franska regeringen tillåtelse att inrätta ett lotteri, och detta ipbringade i början af juni 1868 mellan 40 och 45 millioner frank, och har antagligen sedan fyllt den behöfliga summan. Enligt de sednaste kontrakterna skola arbetena på kanalen. vara färdiga den 1 oktober 1869, men man kan, utan att se saken alltför mycket i svart, med skäl draga i tvifvelsmål att detta skall lyckas. Man bör icke sätta tro till dem, hvilka påstå, att kanalen aldrig skall bli färdig, utan igengrundas af sand, lika litet som man bör frukta för att bolaget icke skall hafva karakter nog att genomdrifva saken, så att kanalen komme att öfvergå i engelsmännens händer. Deremot är det tvifvel underkastadt, huravida firman Barrel Lavaley, som åtagit sig fördjupningsarbetet, verkligen skall kupna fullborda detta, om det än blir tillfyllestgörande med utgräfningen af de 34 millioner käubikmeter, som kontraktet föreskrifver. Det är r.emellertid nödvändigt för bolaget att iakttaga större sparsamhet. Hvartill behöfves väl en så stor tjenstemannapersonal? Icke mindre än 200 personer äro anställde såsom agenter eller i direktionen, och för dessa är högsta lönen 5,000 frank, under det att direktören, hr Voicin, årligen uppbär en lön af 50,000 frank. Man bar onödigtvis uppfört dyrbara bostäder för direktionen vid Ismailiga, hvilken plats vid kanalens öppnande blir af ingen betydenhet. Bolaget slösar med penningar för att visa sig på styfva linan för de resande, och hvar och en, som är försedd med den allra enklaste rekommendation till direktionen, blir trakterad med strönmar af champagae och ångbåtar ställas till hans disposition: Såsom bevis på bolagets lättsinne i fråga om penningar, kan nömpas, att det afsände en beskickning till Abyssinien för att öfvervara den engelska expeditionen. Då detta, det nittonde århundradets jetteverk blir fullbordadt, är Afrika en ö; den nybyggda staden Ismailia, som har öfver 8,000 innevånare, med en katolsk och ivå grekiska kyrkor, en moskå, två lasaretter för den arabiska befolkningen samt direktionsbyggnaderna, hvilka likna furstliga palatser, kommer att efter segelledens öppnände förlora sin betydelse, hvaremot Port Said har en stor framtid för sig. Denna stad har under få år sett sin befolkning ökas till 10,000 personer, hvilka hutvadsakligen bestå af österrikare (från Dalmatien), fransmän, italierare och greker. De sistnämnde, hvilka tillhöra landets afskum, göra dock ännu vistandet i Port Said mycket osäkert. Mord höra till ordningen för dagen, men lyckligtvis mörda grekerna vanligen endast hvarandra. Staden skall utan tvifvel om få år hbafva ett långt högre