Dagens Nyheter – 7 december 1868, sida 3

Meddelanden från allmänBeten. OM FÄLT-TELEGRAFER. Hufvudstadens tidningar berättade för några dagar sedan om en fält-telegraf med lyktor, som nyligen blifvit försökt mellan observatoriibacken och ett berg på Kungsholmen. Att dylika telegrafer kunna blifva af stort gagn i fält, inses lätt. Det numera inom flere armåer, hvaribland äfven den svenska, införda Morseska 3ystemet för fält-telegrafer är onekligen det fullkomligaste man ännu känner — neml. såsom fält-telegraf; — men mångfaldiga hinder kunna omöjliggöra utläggningen af de för detta system nödvändiga ledningstrådarne samt uppsättandet af skrifapparater m. m. Återstår då icke annat att tillgripa än optiska medel. Insändaren, boende i landsorten, haricke sett den nya lykt-telegrafen i verksamhet, vet icke heller huru pass intensivt sken de begagnade lyktorna utsända, icko med hvilken hastighet telegraferingen kan utföras samt huru stor personal den tager i anspråk. Måhända lemnar det nya systemet i ofvansagda fall intet öfrigt att önska. Ins. utbedjer sig dock få omnämna ett annat telegraferingssätt — ehuru äfven det med eldsken i mörker — som han åsåg i London för några år sedan. Man hade neml. i vindsvåningen af ett högre hus inne i staden samt på en höjd utom staden uppsatt en galvanisk stapel af elektr. batteri, från hvilket man frambringade elektriskt ljus. Framför den något trattformiga öppning, hvarur Jjuset strålade, var, såsom ins. tyckte sig märka, anbringad en fall-lucka, som inneslöt eller utsläppte ljuset, allt efter som den vid apparaten stående personen tryckte på en liten häfstång eller lät denne hvila: nedtrycktes häfstången en längre stund, så utströmmade ljuset lika länge och nedtrycktes den blott ett par sekunder, så gjorde ljusögat blott en längre blinkning. På detta sätt åstadkoms i luften så att säga streck och punkter, eller just de tecken, hvaraf Morseska tetegraf-alfabetet är sammansatt, hvilket alfabet äfven vid det ifrågavarande tillfället begagnades. Telegraferingen gick temligen fort och syutes, så vidt ins. kunde iakttaga, ingen gång blifva afbruten, trots ljusströmmen utgick från en trakt af staden så upplyst af gas, som i närheten af Haymarket och oaktadt fog eller dimma var rådande vid tillfället. . Ins. föreställer sig, att om lyktori olika grupperingar begagnas för teleggafering i dimmig och disig luft, så skall observatorn på motsatta stället få svårt att afläsa grupperingarne, då den jemförelsevis svaga ljusström lyktorna kunna utsända måste sammanflyta till en oredig ljusmassa. Deremot bör ett enda utstrålande vare sig elektriskt-, kalkeller magnesium-ljus, med sin stora intensitet, vida säkrare och på ett betydligt större afstånd kunna observeras; och mycket lätt är att skilja, om ljusströmmen utgår under längre eller kortare tidsmomenter. Tvenne andra fördelar eger detta telegrateringssätt, neml. 1:0) att hela servicen behöfver utgöras af endast 2 man — 1 afiäsare och 1 uppskrifvare af det aflästa — på hvardera stället, ja, i nödfall af 1 man; samt 2:0) bindes icke den telegraferande vid vissa uttryckssätt, utan lemnas honom fribet att behandla språket så som han sjelf önskar, för att blifva rätt förstådd. Naturligtvis bör vid begagnandet af dennä method det numera alltför bekanta Morseska alfabetet något ändras eller kastas om, på det obehöriga icke må Xxunna läsa skriften, och likaså naturligt är att man använder såsom Jjusmotor de ämnen, som äro lättast att bringa till verksamhet, oömma att transportera 0. s. V. Slutligen anhålles, att desså rader icke måtte anses innefatta något annat än ett anspråkslöst omnämnande af hvad ins. sett på annat ställe användt, ifall det här hemma kan komma till E sbladet, 2:a sidan 2 text