Dagens Nyheter – 7 december 1868, sida 2

nom i tygeln, borde låtsas ha för afsigt att angifva honom såsom de tyska ryttarnes medbrottsling. Markisen vägrade bestämdt att plåga en man som syntes honom tillräckligt bestraffad genom den grymma behandling han undergått, samt den fara han lupit att, glömd af alla, omkomma i sin skrubb. — Huru! sade han, vi ha nu med Guds nåd besegrat fyratio väl beväpnade tyska ryttare samt ett band sluga och i sitt yrke väl förfarna skälmar; likaledes ha vi lyckats släcka en brand, som hotade att förstöra hela mitt slott; och nu vilja vi bämnas på en stackars prest, som hädanefter ingenting förmår emot 058. Markisen glömde ått han ännu ej var fri från all fara. Prinsen af Cond, hvilken i största hast lemnat Briantes, för att begifva sig till hofvet, kunde der bli mindre väl mottagen samt återkomma och låta herrarne i Berry umgälla hvad han ansåg sig ha förlorat. Conde var minsann icke att leka med, när han blifvit försatt i dåligt humör. Det var sålunda af vigt att man giorde Poulain oskadlig, om hvilken man visste att ban skulle bli en farlig advokat åt den aflidne VAlvimar. Lucilio fästade, den följande dagen, markisens uppmärksamhet härpå, och Bois-Dor6 skyndade genast att besöka kyrkoherden, likasom för att göra sig underrättad om hans helsotillstånd. Herr Ponlain, som ännu ej kunde lemna sin fåtölj, sökte göra troligt att han fallit af hästen samt med anledning häraf måst uppehålla sig ett dygn hos en af sina embetsbröder, Men Bois-Dor6 gick rakt på saken; med lugn värdighet omtalade han för honom allt hvad han visste, dervid ej uraktlåtande att visa