slottet och dess omgifningar. Då Mario och Lauriane hemkommo från sina besök i byn, kände de behof af att gå ned och inandas den friska luften i trädgården, hvilken ensam hade undgått banditernas väld och förstörelselusta. Medan Mario omständligt berättade sina äfventyr under den föregående natten för sin unga väninna, som ännu ej haft tillfälle att taga närmare kännedom derom, kom det unga paret till Astreas palats, just i samma labyrint, der gossen under natten tillbragt en så orolig timma. Väderleken var mild. De bägge barnen satte sig på trappan, hvilken ledde upp till det lilla lustbuset. Utan att vara sjak, befann vig likväl Mario i ett feberaktict tillstånd. De häftiga sinnosskakningar, han erfarit, hade plötsligen omskepat honom till en mognad yngling, och då Lauriano fästade sinn blickar på honom, förvånades hon öfver den svårmodiga beslautsamhet, som stod att läsa i hans förr så milda och klara öga. — Mario, sade hon till honom, jag tror västan att du är sjuk. Da har i denna förskräckliga natt utstått alla slags ansträngningar, kastats emella -plädje och sorg, hopp och fruktan; men ru är allt öfverståniet. Mäster Jovelin svarar för Mercedes och försäkrar att hon knappt känner några plågor mer. Du harräddat vår fosterfars lif och bämnats din fars död. Detta allt har visat att du är en modig och ädel gosse; meo derför får du icke glömma bort att tacka Gud, som skänkt dig sitt bistånd till hvad du gjort. . — Jag har nog tänkt derpå, Lauriane, men jag kommer också inåg något annat, som min ar sade åt mig i morse, då du omfamnade mig och tillade: ja, ja, derpå är det jag nu tänker. Jag förstår icke riktigt, hur det hänger ihop härmed, och du måste derför gifva mig