Dagens Nyheter – 4 december 1868, sida 3

En afrättning i Förenta Staterna. John Kennedy, född 1840i Glengary (Kanada) och gåledes 28 år gammal, hängdes nyligen i Cantons fängelse i distriktet Newyork. De närmaste omständigheterna vid detta brott, för hvars försonande han ådömdes det nu på honom tillämpade dödsstraffet, voro följande: En engelsman, känd under namnet Thomas Hand, men hvars rätta namn var Thomas Jackson, hade för många år sedan nedsatt sig i byn De Kalb i landskapet Newyork. Han var en mycket excentrisk man, som beherrskades af den fixa idn, att han skuile omkomma genom mördarehand. Under inflytande af denna id6 hade han Jemnat England och bytt om namn, emedan han på det sättet trodde sig kunna undgå de mördare, af hvilka han trodde sig vara omringad, och hvilka han då hoppades skulle förlora hans rpår. I den by, der ban hade slagit sig ned, förde han ett mycket afsöndradt lefnadssätt och brukade endast den jord, han hade köpt; hvarje afton, innan det mörknade, begaf hån sig hem till sin ensliga boning, der han omsorgsfullt barrikaderade sig, och derjemte för ytterligare säkerhets skuld hade en mycket ond hund. Denne monoman skötte för öfrigt sina affärer mycket bra och stod sig godt. Man trodde att han hade mycket penningar och andra värdefnulia saker i sitt hem, men ingen visste dock detta med säkerhet, ty ingen, vare sig man, qvinna eller barn, hade någonsin öfverträdt husets tröskel. Ar 1866 kom Kennedy till byn De Kalb såsom arbetare hos en af Hands grannar, Hans dagliga väg tillarbetet förde honom förbi Hanäds hus, från hvilket den ende hunden då alltid förföljde honom med sitt ursinniga skällande. Kennedy började att göra sig till vän med detta farliga djur, och detta lyckades så väl för honom, att hunden, hvilken hictills ingen annan än husbonden hade kunnat närma sig, under vänskapsbetygelser sprang emot Kennedy för hvar gång denne gick förbi. Detta, för andra så obetydliga, faktum gjorde ett starkt intryck på Hands sjuka inbillningskraft. Han tänkte för sig sjelf, att då hans hund visade sig så vänlig mot Kennedy, kunde denne man säkerligen icke blifva husbondens mördare. Och monomanen, som hittildags hade undvikit att tala med hvem det våra måhde; uppsökte sjelf utan betänkande sin hunds vän och föreslog honom att taga tjenst hos sig. Kennedy mottog anbudet, och från den dagen gaf Hand honom plats vid sitt bord och behandlade honom såsom en gammal vän han dref till och med förtroligheten så långt, att han tillät Kennedy att sofva i huset och till och medi husbondens eget rum. Några dagar före pyåret 1867 begaf Kennedy sig til en på en mils afstånd derifrår boende arrendator, som hade lofvat honom arbete, ty Hand hade då icke längre något arbete att gifva honom. Han stannade dock icke länge der, och lemnade den 1 februari arren-! degården till fots, under uppgift att han skulle återvända till sin hemort Kanada. Ehuru byn icke låg i hans väg, gick han genom De Kalb och bultade om qvällen på Hands dörr. Denne öppnade med glädje sin dörr, då han hörde att det var hans vän Kennedy som kom, bjöd honom på qvällsmat och bad honom tillbringa natten hos sig. Det var just detta som Kennedy önskade. I det ögonblick hans värd, innan han gick till sängs, lutade sig öfver spiseln för att ordna något för morgondagens frukost, grep Kennedy en yxa och dödade med ett enda hugg den alltför tillitsfulle männen, kastade hans kropp genom en lucka ned i källaren, satte sig i Besittning. af en betydlig penningesumma, hvars