Dagens Nyheter – 4 december 1868, sida 3

under matten; på ett annat Håll åter begrät man en kär väns död. Man säg gamla gummor göra ett förtärligt väsen af en gets försvinnande; sndra hade förlorat sina barn, och medan de letade efter dessa, voro de så förtviflade eller uppskakade, att de ej kunde ropa dem de sökto. Mario, som var snabbfotad och medlidsam, hjelpte en hvar, så vidt det stod i hans förmåga, under det att den alltid omtänksamme Adamas, på ett lämpligt ställe i närheten af slottet lät gräfva en djup grop, för att i den begrafva de dödade fienderna. Dem af Briantss underhbafvande, som tillsatt lifvet, bevisades större heder. Bud afskickades till herr Poulain, att denne skullg läsa böner öfver dem, medan man vidtog nödiga åtgärder för deras jordfästande, Man prisade de tappraste. De aldra flesta hade emellertid ådagalagt mod och själsnärvaro, Dock återfann man under dagens lopp en och annan dum och feg stackare, som gömt sig bland höet i en lada och endast genom en lycklig slump undgått att blifva uppbränd eller dödad af os Heldro hade de utsatt sig för ett sådant öde än att söka försvara sig; till den grad voro de uppskrämda. Bois-Dorå var hela dagen verksam; och Wilhelm hjelpto honom, De hade så mycket att öfvervaka och tänka på. Stor skada hade skett, och många menniskor blifvit gjorda olyckliga. Men oaktadt alla dessa anledningar till bedröfvelse och saknad, var markisen likväl tacksam för den atgång saken tagit; det skulle ha kunnat gå mycket sämre. Den gode Sylvaia red omkring på en häst i bya, skötände de pligter, som Hans menniskokärlek ålade Bonom. Men häruuder var ban utstyrd på ett sätt som väckte undran och förvåning hos alla som sågo honom.