En utflykt ur boet. (Forts. fr. n:o 1189.) Från Gnesta station åker man på jernbanan i flygande fläng förbi ett par stationer till Sparreholm, der det förunnas en 2 minuters tid att beskåda den vackra parken och hvarest man, så fort tåget sättes i gång igen ser det prydliga slottet, hvarifrån egaren baron Sprengtporten med klokhet och välvilja leder sitt stora gods. Han lärer der, kort efter jernvägstrafikens öppnande, hafva låtit sina frälsebönder aflösa det hofveri af körslor som dittils ålegat dem. Tråkten vester om Sparreholm har stora naturliga behag. Om dem en annan gång, då jag fått tillfälle se dem en sommardag. Vid Katrineholm börjar banan till Norrköping. Den går i förstone genom en sådan der trakt, som öfverste Ericson tyckes ha hyst särdeles förkärlek för, då han utstakade de svenska stambanornas riktning — ouppodlade marker, berg och skog, der gårdar äro rariss. och stugor rara. Men väg bryter bygd. Odlingar äro gjorda här och der. Lifvet begynner vakna i dessa förr öde trakter. Långsamt går det dock, och sent lärer någon betydligare trafik annat än med ved blifva att vänta från stationerna Strångsjö och Simonstop. — Vid Grafversfors ser man en hytta, tillhörig egaren af Finspong, brukspatron Carl Ekman. Han är en af Sveriges förtagsammaste och driftigaste industriidkare. Hans rörelse är storartad och man berömmer den klokhet, hvarmed han satt i verket och uppehållit dristiga företag, krönta med framgång. Det är tyvärr icke några för menskligheten nyttiga alster hans kanongjuteri frambringar, men en stor mängd menniskor lefva imellertid af dessa dödsverktygs åstadkommande. Hans kol och malmtransporter gifva god inkomst åt banan. En annan ganska betydande vara som föres på banan är bomull, hvilken för Norrköpings-spinnaras räkning är aflastad i Göteborg och derifrån föres på jernväg till Norrköping. Bomullshandeln ligger icke numera i Göteborgshusens händer; bomullsspinnarne äro mestadels sjelfva spekulanter å råvaran. Straxt efter att man passerat Grafversfors och ju mera man närmar sig Åby utbreder sig för resandens fötter en förtjusande slättmark,som man öfverser från den höjd, hvarå banan framgår. Bakom sig bar man en alplik trakt; framför sig och på sidan om sig en fruktbar och leende dalslätt. Dernere ligger, bland annat, Onkel Adams egendo m. Norrköping presenterar sig snart i en från denna sida storartad panorama. Det är icke många tomma kyrkor som skjuta upp sina spiror öfver horisonten, men husmassa invid husmassa af mer solidt utseende än i vanliga landsortsstäder antyder att man har framför sig en för svenska förhållanden stor stad. Framför stationshuset och parallelt med dettas facad sträker sig åt ömse sidor en lång, nyligen anlagd promenadväg med aller. Från stationen kommer man på ett par minuter genom en bred aveny in till hjertat af staden, till ett ståtligt torg, i hvars medelpunkt är upprest statyen af Norrköpings skydds-patron, Carl XIV Johar, med ett klädesprof i handen, eller som andra förmena : en handske. På torgets högra sida (från stationen) ligger ett godt hotell och stadshuset med restauration och festivitetssal. På den motsatta sidan har man Ullkontorets hus. Det var förr upptaget at en inrättning, deri belånad ull magasinerades. Största delen af huset stod tomt. Det har lyckats att få delar deraf anvisade till lokal för postkontoret och telegrafstationen. Den gamle kamreraren vid ullkontoret såg med blödande hjerta det gamla huset profaneradt af sådana moderna anstalter: och när nutiden gick ända derhän i fräckhet att vilja måla utanpå huset, med stora bokstäfver, att der var telegrafstation, satte han sig på det kraftigaste deremot. Det var nära att det fördenskull kommit till inbördes krig mellan disponenterna af husets olika delar, men striden afböjdes genom en diplomatisk fint afpolismästaren. Ullkammaren blef öfverlistad Han lät telegrafstationen måla så stort den behagade, viss om att efterräkning skulle följa. Efterräkvingen har uteblifvit. Den gamle, konservative hedersmannen har väl vid detta laget blifvit re