Dagens Nyheter – 3 december 1868, sida 2

något klämd. Men hvad har då händt? Hvar är den nedrige...? — Jag tror visst att jag dödat honom, sade Mario; ty han rör sig icke mera. — Var försigtig! misstro honom! ropade Bois-Dor, i det han med svårighet reste sig upp; så länge den minsta gnista af lif finnes qvar hos ormen, vill han bita. I detta ögonblick kom Clindor med en fackla, och man såg Sancho ligga orörlig och vanställd. Han andades ännu, och det ena af hans stora blodsprängda ögon — det andra kunde man icke se — tycktes säga: — Jag dör två gånger, emedan ni öfverlefva mig. oo — Huru! min stackars David, har du dödat Goliath? utropade markisen, när han välhunnit hemta sig. oo Ack! min far! jag har dödat honom två minuter för sent, svarade Mario, hvilken vid minnet af något, som han för ögonblicket förgätit, blef utom sig; jag tror, att min stackars Mercedes är död! — Den stackars mohrinnan! Åh! vi skola väl hoppas att det icke är så farligt, sade markisen suckande. Och de gingo åter öfver bryggan, för att uppsöka henre, under det att Clindor, som fruktade att Sancho ännu en gång skulle komma på benen, så osannolikt detta än var, genomborrade den döendes strupe med spetsen på en bardisan. Mohrinnan hade stigit upp. Hon ville icke att man skulle sysselsätta sig med henne, ehuru hon endast med den största möda kunde stå. Hon var svårt sårad. Kulan hade gått genom hennes högra arm, som hon hållit utsträckt mot Mario i det ögonblick då skottet aflossades; men hon tänkte endast på gossen, hvilken i en hast försvunnit från hennes sida, och då