Mercedes, som befann sig midtuti tumultet, hörde ingenting. Hon skulle dessutom ej ha velat lyssna till några varningar: hon tänkte endast på sitt barn. Hon framgick bokstafligen mellan eld och jern; hon skulle hafva gått igenom berg. Verksamt understödde af tjenstfolket, riorde sig markisen och Aristandre till herrar öfver platsen och drefvo banditerna tillbaka såväl vid ladugården som vid stora ingångsporten. De, som passerade under ladans gafvel, utan att bekymra sig om att den hotade instörta, möttes af pikar och störar, hvarmed BoisDorås underbafvande förseit sig. Af banditerna dödades eller tillfångatogos åtskilliga. De öfriga vände om, och sedan de smugit sie tätt efter muren, befunnofde sig — de stridbara mäpnen voro nu ej flera än fjugo — hopträngda under stora irkörsportens valf. — Släck elden! utropade Bois-Dor, som såg hur lågorna grapo omkring sig; och låtomi 088 taga hand om det der röfvarpacket! Med dessa ord vände han sig till bönderna, qvinnorna och barnen, som stodo i begrepp att lemna slottet, och skyndade med de manliga tjenarne till stora inkörsporten, der en söllsam konflikt föreföll mellan de flyende banditerna och Sancho, som ensam höll vakt på nämnda ställe. Sancho hade fått i sitt hufvud en id, som han envist fasthöll. Han hade sett att markisen anvisat Mario plats bakom ett hus i byn, der han var väl skyddad och bevakad. Men det var antagligt att han, i fall tillfälle dertill yppades, skulle närma sig slottet och komma inom skotthåll. Sancho stod på sin post med gevärsmynningen i skottgluggen och ögat fästad på hörnet af muren, hvarvid han väntade att förr eller ged