honom. 8Se, jag kan ju icke hålla fast honom — Aristandre! utropade Lauriane, framåt Störta ut allesammans, ty nu är ögonblicket inne! Aristandre var redan borta. Utan att bry sig om, huruvida de andra följde honom eller icke, rusade han åt det håll, der markisen var, samt befriade denne från Pilen, hvilken, smidig som en orm, hade hoppat upp på hans häst och slagit sina magra, men seniga armar omkring honom, utan att likväl lycka; draga ned honom af hästen. Aristandre fattade ziguenaren i benet, med fara att på samma gång rycka markisen ur sadeln, kastade ned honom på marken och trampade honom under fötterna, hvarefter han lemnade honom, död eller afsvimmad, åt sitt öde och anföll de andra. De öfriga tjenarne hade äfven skyndat ut ur slottet, och den lille hunden slet sig lös från Mercedes samt sprang med största möjliga hastighet till markisen. Sedan blandade han sig i tumultet, för att leta upp Mario. Beväpnad och intagen af hänförelse, ville Lauriane äfven lemna slottet. — I himlens namn, gör icke det! sade Adamas och kastade sig i vägen för henne; om min husbonde får se sin dotter i fara, blir han förskräckt, och ni blir en orsak till hans död. Tänk dessutom på, att jag är ensam här; och det måste finnas någon, som är till hands att stänga porten, hvarigenom möjligen de våra kunna räddas. Hvem vet hvad som kan hända ? Stanna derför qvar och hjelp mig, ifall så skulle behöfvas. — Men mohrinnan är derute! utropade Lauriane. Se, Adamas, se bara, huru oförskräckt hon letar efter Mario! Hon följer den lilla hunden. Min Gud, min Gud! Kom tillbaka, Mercedes, eller ni blir dödad!