huggna grå graniten har under ledning af kapten Berg utgått ur stenbrotten vid Hufvudsta. De torde väl icke vara många, som bildat sig ett något så när klart begrepp om hvad det vill säga att gjuta en staty. Man träffar t. ex. annars mångkunniga personer, som föreställa sig att denna sexton fot höga bronskoloss består af massiv metall, då i sjelfva verket metallens tjocklek är i medeltal i statyens öfra del !s tum och i dess nedre del 2. tum. Då dess tyngd under sådana förhållanden uppgår till icke fullt 60 centner, må man tänka sig hvad den skulle väga, om den vore massiv. Nu väger fotställningens stora block nära fyra gånger så mycket eller något öfver 200 centner. Sedan kranarna lyftat detta block och ställt det på sin plats, kunde man derför vara ganska viss om att det icke skulle låta hjeltekonungens bild falla. De gamla bronsmörsarne, 4 fot höga och 2 fot i diameter, väga hvar och en omkring 30 centner och med mindre än två af dessa mörsare skulle man kunna pjuta hela stoden. Enkedrottningen gaf i går, i anledving af hertigens af Östergötland namnsdag, middag för den kungliga familjens medlemmar. Jernkontoret — skrifver Dalpilen i Falun — lär ha anslagit 100,000 rdr till vidtagande af åtgärder för att befordra afsättning af svenskt jern, och har en komitå, hvars ledamöter lära vara hbrr Hammarhjelm, Gahn och Danielsson, i detta syfte blifvit tillsatt för att sammanträda i Stockholm redan 1 december. Studentkonsertem å Mindre teatern i går middag gafs, såsom man kunnat förutse, för en alldeles fullsatt salong. PSångkören, bestående af omkring 50 personer och anförd af direktör Josephsson, utförde tre numm er: ur musiken: till Sophokles Oedipus i Kolonos af Mendelssohn Bartholdy, Pilgrimskör ur Tannhävser af Wagner samt Salamis, Siegesgesang der Griechen af Gernsheim. Orkestern, som var förstärkt, spelade uvertyren till Gläicks Alceste och ett förspel till femte akten af konung Manfred af Reinecke. En tredubbel qvartett sjöng dessutom på ett hänförande sätt tre sånger och gaf efter inropningarna ytterligare ett extranummer. Bifallet var ytterst lifligt. Södra teatern har uti sina nyaste pjeser, båda af hr Hodell, funnit ett program, som otvifvelaktigt förskaffar den flera fulla hus. Efter pjesernas titlar: Kungens dom och Folkets dom, skulle man kunna tro att de stode i något samband sins emellan, men detta är likväl ej fallet i större mån, än att båda röra sig kring Carl XII; det är en tanke, som ser ut som en händelse. Kungens dom är en dramatisering af Pehr Thomassons nätta berättelse: Prinsen och borgardottren, och är i sina tre akter en talangfull dramatisk: framställning af en hisiorisk anekdot. Folkets dom är en s.k. revy, närmast föranledd af Carl XII:s-stodens aftäckande. Hr Hodells vanliga fyndighet förnekar sig ej heller i deana lilla pjes: samma goda minne för dagens brännande frågor, samma fotografiskt trogna återgifvande af de olika folkklasserna, samma förråd på witzer och befängda ordvändningar. Att pjesen spelas väl beböfver ej särskildt nämnas; detta förstås genast då man ihågkommer att den gifves af Södra teaterns artister; skulle uppmärksamhet särskildt skänkas någon, vore det Ölmuggens delikata representant, Gasmätarns burleska och de båda Karolinernas hvarandra totalt olika. Ett godt skratt är alltid helsosamt och eft besök på Söder är således synnerligen att rekommendera. Mindre teaterms gårdagsrepresentation (Argbiggan och Stabat Mater) gafs för välbesatt hus och mottogs med ett lika lifligt som välförtjent bifall. I afton gifves åter måndagens fest-program. HKonstnotis. Den unga :historiemålaren H. Salmson, konstakademiens stipendiat, har i dessa dagar från Frankrike hemsändt en tafla — kabinettstycke — föreställande: Gustaf Wasa finner sin gemål Katarina Stenbock sofvande i en ländstol. Som bekant, brukade denna drottning tala i sömnen. Det var vid ett af dessa tillfällen, som den åldrige kungen fick lyssna till drottningens ord: Kung Gustaf håller jag mycket kär, men Roosen förgäter jag aldrig. Konstnären har just framställt detta ögonblick. Taflan, som var utställd vid akademiens sammankomst sistlidne lördagsafton, finnes nu exponerad i konstföreningens lokal och har, såsom vittnande om goda framsteg hos den förhoppningsfulle konstnären, vunnit bifall. Dödsfall. Daniel Rudolf Walin, som under en lång följd af år varit en prydnad för vår lyriska scen, afled i måndags afton, efter en tärande sjukdom. Walin, som var född 1820, debuterade såsom Rudolf i Sömnmn AA ORRRENRRERAE R