orabvten med Guds nade. Stockholms-Nyheter. Carl XII:s-festemn. Sistlidne måndags mångartade tilldragelser och mäktiga intryck gjorde, att vi i gårdagsnumret endast kunde i korthet omnämna några at de festligheter, med hvilka man mera enskildt då firade Carl XII:s minne. Vi skola i dag ifylla de luckor, som förekommo i gårdagsbladets referat. I militärsällskapet uppläste prins Oscar sitt öfver Carl XII författade äreminne inför en talrik och lysande samling åhörare, bland hvilka konungen och prins August, svenska och norska statsråden, kompanichefen vid Stockholms frivilliga skarpskyttekår m. fl. befunno sig. Sällskapets lokal, i Brunkebergs hotell, var festligt dekorerad: i fonden med en byst och ett porträtt i olja af Carl XII — det sednare skänkt till sällskapet af kapten v. Francken, till hvilken det gått i arf. Porträttet, som skall vara måladt af Dahl, har egts af Carl XII och blifvit af honom skänkt till en af hans blå gossar, lifdrabanten Berg. Två lifdrabanter höllo vakt vid bysten med hvar sin fana, skänkta af Carl XII, den ena till Adelsfaneregementet, den andra till Svea lifgarde. Arbetareföreningen hade i sin lokal, Odeon vid Regeringsgatan, en festlig tillställning på aftonen, der, under varm och högtidlig stämning, dagens betydelse tolkades i flera lyckade tal, mellan hvilka fosterländska sånger utfördes. Stockholms Allmänna sångförening, som äfven deltog i aftäckningshögtidligheterna; samlades på qvällen å frimurarekällaren, der qvällen förflöt under sånger, tal och reciterandet af verser, hänsyftande på dagens betydelse. Lokalen var festligt dekorerad med flaggor, fosterländska emblemer och transparenter. De större och mindre restaurationslokalerna voro hela tiden öfverfyllda af en glad publik. Isynnerhet var detta händelsen å Blanchs Caf, Operakällaren och Strömparterren, hvilken sednare, oaktadt den framskridna årstiden, var mycket talrikt besökt. Hr Blanch hade på ett smakfullt och krigiskt sätt dekorerat sin eleganta lokal, hvilken ock under eftermiddagen var fullproppad med besökande. Till och med talare uppträdde der under lifligt bifall; böhmiska kapellet spelade nationalsånger, i hvilka publiken instämde, och den festliga stämningen var lika allmän som trängseln stor. Till långt inpå natten var hufvudstadens befolknirg i liflig rörelse, utan att, så vidt vi kunnåt utforska, lugnet och den allmänna ordningen af de trafikerande stördes. Under hela gårdagen syntes talrika grupper omgifva Carl XII-stoden, med nyfikenhet och beundran blickande på den högresta, smärta, men kraftiga bronsgestalten, hvilken blickar mot konungaborgen, med venstra armen utsträckt och pekande åt öster och med den högra omfattande fästet å den sänkta värjan. I de flesta af landets städer firades dagen med mer eller mindre pomp och ståt. Derom ha nu underrättelser börjat ingå. Vi vilja dock ej upptaga utrymmet med -att relatera dessa fester, helst de varit temligen lika på alla ställen processioner, tal, sånger och illuminationer, utan anmärka endast att stämningen varit öfverallt festlig och att man ej på något ställe haft att beklaga sig öfver sådana störande uppträden, som här egde rum nyss före högtidsdagen. Vän korrespondent i Arboga sände i går följande Telegram till Dagens Nyheter: ARBOGA, tisdag. Festligheterna härstädes under gårdagen öfverträffade alla förhoppningar. BStorartad procession till kyrkan, som var festlgt upplyst och besökt at öfver 2,000 personer; derifrån till rådhuset, hvars stora sal var prydd af ett stort porträtt af Carl XII och dekorerad med vapen, fanor och växter. Pesttalet, hållet af frih. Creutz, var högst anslående. Tre andra talare uppträdde. Omkring 325 personer deltogo i festen på rådhuset. Om Carl XI-stoden skrifyver Dagligt Allehandas kronikör följande: Fotställningen, 16 fot hög, har i nedersta underlaget, mellan de i hörnen uppställda fyra bronsmörsarne, en utsträckning af 25 fot. Vid nedersta trappsteget bildar den en fyrkant af 122, fot. Ritning till piedestalen är lemnad af professor Scholander, och dess form påminner med sina afrundade hörn något om den stil, som på Carl den tolftes tid var rådande. Den vackra fin