Dagens Nyheter – 2 december 1868, sida 1

tv Den så kallade nationela pressen Nordtyskland, d. v. s. de tidningar, hvilkt representera detpreussiska nationelt-liberal: partiets åsigter, hafva visat en märkbar or med hänseende till Österrike ända från der stund då rikskansleren Beusts propositior om den österrikiska armåens effektiva styr kas höjande till 800,000 man gick igenon i det wienska riksrådets deputerade-kammare Denna proposition behandlas för närvarande i det österrikiska herrehuset och komme att derefter föreläggas delegationerna i Pesth men då dessa delegationer äro sammansatts af båda rikshalfvornas representationer, kar det på förhand betraktas såsom gifvet, ati propositionen snart skall vara definitivt antagen. De preussiska tidningarna, isynnerhet Weser-Zeitung och National-Zeitung, fråga oupphörligt, hvad Österrike, det försvagade och kredit saknande Österrike, skall göra med en armå på 800,000 man, om det icke är för att hämnasig på Preussen, eller åtminstone för att understödja en politik, som är fiendtlig mot Preussens herravälde i Tyskland. Nämnde organer tyckas äfven för sin del vara öfvertygade om, att den rastlöse rikskansleren Beust har ondt i sinnet, och att Preussen skulle handla mycket oförsigtigt, om det fästade tro till hans ständigt upprepade fredsförsäkringar. Artiklar och korrespondenser af samma innehåll hafva på sednare tiden börjat förekomma äfven i Augsburger Allgemeine Zeitung och Kölnische Zeitung, Till sistnämnda tidning skrifves den 21 från Berlin: I intet land i Europa har skattebördan, enligt den wienske finansministern Skenes eget erkännande, stigit till den grad, som i Österrike. I Preussen belöpa de årliga skatterna sig till rmt 11,. pr individ, i Österrike till rmt 20,6. Vi vilja icke fördjupa oss i betraktelser öfver dessa tal, men kunna tillägga, att den officiösa wienska pressen sedan riksrådets öppnande har angripit och baktalat Preussen på ett sådant sätt, att det icke kan vara tvifvel om, att man med väl beräknadt nit söker att upphetsa befolkningen och förbereda den på kommande tilldragelser. En sådan hållning från pressens sida måste gillas af rikskansleren, då denne är pressbyråns högste chef oeh har en fond på omkring 550,000 gulden till sitt förfogande. Den österrikiska statens ledarc fullföljer både i pressen och i diplomatien en krigisk politik, som kan komma att skada endast Österrike sjelft; ty en sådan politik kan man endast fatta, om. man antager, att det är regeringens plan att. här framkalla en statsbankrutt. Att de preussiska tidningarna tillåta sig beskyllningar af detta slag, på samma gång som deras eget land genljuder af klagan öfver de dagligen växande skattebördorna och bristen i budgeten, är det bästa beviset på den misstro och bitterhet, som råder mellan Österrike och Preussen. Kölnische Zeitungs redaktion kan heller icke underlåta att ledsaga ofvan meddelade korrespondens med en anmärkning om, att man i Berlin gjorde bäst i att först sjelf sätta en gräns för sina utgifter för armåen, innan man klagar öfver Östervikes alltför höga försvarsbudget. Tidningen yttrar: Under det att alla andra grenar af statsförvaltningen, på grund af penningebristen, måste iakttaga den yttersta sparsamhet, märker man föga ett dylikt sätt att gå till väga inom militärdepartementet. Man erfar tvärtom, liksom i förbigående, att alla kavalleri-regementen i Berlin hafva blifvit tillökade med en femte sqadron, alt kadettakademien år 1869 kommer att utvidgas i storartad skala 0. s. v. Man kan emellertid ej utan en viss fägnad läsa om dessa båda regeringars konvulsiviska försök att öfverträffa hvarandra, ty i ju orimligare skala, i förhållande till landets tillgångar, penningar förslösas på underhållande och förökande af de! stående armerna, desto förr måste måttet af elände blifva rågadt och folkens tålamod! blifva uttömdt — desto förr skall man få.